lir Grefve Björnstjernas anförande i Representationsfrågan. Det hvilande representationsförslagets öde på riddarhuset, frågans vigt och behandling samt snöpliga ändalykt — utgör ett framstående moment i dagens häfder. Den forskare, som i en framtid är förbehållet att uttala den afgörande domen öfver berörde parlamentariska akt, skall, vi förutspå det, icke draga i betänkande att klassificera densamma till samlingen af dessa parti-intressets idrotter, på hvilka vår tid är så rik, och i hvilka småsinnet uppenbarar hela sin lumpenhet. Han skall tillägga: att den majoritet, som vid detta tillfälle sköt tillbaka en riksangelägenhet, i hopp att dermed skydda en kast-inflytelse — med detsamma kastade ett sorgflor öfver riddarhusets prunkande sköldar. Under den diskussion, som föregick vräkningen af ett förslag, hvilket onekligt var ett steg framåt, blef det minoritetens lott att representera aktningen för tidens fordringar jemte en lika aktningsvärd föresats att uppoffra egna fördelar för framgången af det allmännas, med ett ord att ridderligt falla af för national-andans mäktiga och rättmätiga påtryckningar. Majoriteten åter var en annan roll förelaggd, och ingen af dess kämpar fullgjorde sin mission med mera pietet än hr grefve Björnstjerna, hvars braskande föredrag, för att döma af Aftonbladets och Svenska Tidningens referater, är så betecknande, att vi ej kunna neka oss nöjet att serskildt fästa oss vid dess innehåll. Grefve B. hade tvekat att yttra sig, emedan han stode uti enskilda vånskapsförbindelser till förslagets upphofsmån. (Sv. Tidn.) Hvilken naiv och rörande sjelfbekännelse af en lagstistare, sysselsatt med ordnandet af samhällets angelägenheter! Att draga i betänkande att uppfylla ansvarsfulla pligter mot det allmänna, dertill lockad och tubbad af considerationer och enskilda intressen, visar, åtminstone i detta fall, bördsprerogativernas stora inflytande på sådana frågors asgörande, uti hvilka de enskilda beräkningara se ett gynnande tillfälle att agera oförhindradt; och huru kotteriandan, då den lemnas ett svängrum mellan de egna och allmänna fördelarnas befrämjande, aldrig förgäter att ställa sig sjelf i förgrunden, för att i händelse af en yppad lycklig conjunctur, vara så mycket närmare till hands. Adeln skulle genom detta förslag bli förmycket uppblandad. (A. Bl.) Måhända hafva vi ej träffat rätta andemeningen i besagde fras. Men om den skulle hafva afseende på le pur sang! och dess möjliga utspädning, genom en närmare växelverkan eller berörelse med de vattenhaltiga partiklarna uti de öfriga ståndselementerna, så skulle vi tro att den noble grefven gjort orätt att fästa så mycken vigt vid det s. k. fullblodet, då nästan en daglig ersarenhet gifvit vid handen att detta fluidum, förAAAAAA —