Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1854, sida 1

slägtinge till oss begge, min sarbror generalen, som du känner, har söreslagit ett parti emellan slickan och mig, och jag kommer nu att taga henne i ögnasigte. Det var serdeles angenämt att jag träffade dig på förhand, som känner husets verkliga ställning. Jag vet väl att friherrinnan anses för mäkta rik, och att hennes systrar också äro det. Men ryktet kan lätt misstaga sig om friherrinnan, hon har legat vidt ute, och kanske när allt kommer till utredning, så har hon icke så mycket; ej heller är det så säkert fröken Alvina får ärfva sina ogilta fastrar. Svår tid; då det kostar så mycket att lefva som folk, så får en ung man se noga för sig. Vice häradshöfding Fineri höjde på de ljusa ögonbrynen med en gammal jurists allvar och besinnade sig en stund huruvida han borde vara uppriktig, men då han insåg att sanningen icke skulle kunna fördöljas för hans vän, löjtnanten och baronen, såsom slägtinge, så svarade han sanningsenligt: — Gummans assarer äro nu i följd af mina åtgärder — här skarfvade han något — i afseende på sin förtjenst, i den största ordning; hon har nu Stora Ekeby skuldfritt, och detär ganska mycket värdt. Systrarne ha lika mycket hvardera i säkra papper, och skola nu ge