Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1854, sida 1

bortskämdt. Han var säker på att mottagas med öppna armar, ej blott som slägting utan som en fullkomlig ung man. Han visste att det icke fanns någon fläck eller ens en rynka på hans rock eller anseende, och om någon själsbrist hade han icke begrepp. Han kundo icke tvifla på sin framgång hos en liten , på landet uppfostrad Smålands-fröken, han, som kommit så mången sidenklädning att frasa, vid sitt inträde i ett sällskap af damer, han, som sett så mången tjusande bisallsblick besvara hans tarfligaste uttryck, han, som af sin salig moder redan fått veta, att han var en engel, som ingen qvinna kunde motstå, och derföre blilvit uppmanad att välja länge och noga för att få den bästa. Och hvilka fördelar kunde icke han erbjuda en maka? Först sitt i århundraden glänsande, ärorika namn, ättling af fosterlandets frejdade hjeltar och sjelf löjtnant vid ett regemente, fullt förtjent att när som hellst blifva kammarherre och kunna införa sin maka vid sjelfva hofvet, och öppna för henne en hel verld af ädla och förfinade nöjen. Han fruktade ingen medtäflare, och anade ingen sådan uti den visserligen vackra, bildade och i vällefnad uppfostrade notarien; men hvilken dock icke tillhörde den högre samhällskretsen, såsom han sjelf, och icke hade någon annan förmögenhet än sin skicklighet, och intet annat