Landsorten. Den i Kalmar utkommande tidningen Barometernberättar följande sorglustiga historia: ÅFör några år sedan hade en bonde till sin gird hemkört några famnar björkved. Gång efter annan märkte bonden att ved blef bortstulen, men tjufven kunde ej på något sätt upptäckas, hvarsore bonden föll på det rådet att köpa sig ett skålpund krut, samt inborrade ett duktigt skott i ändan af hvarje af de öfverst på famnen liggande vedträden. Ett par morgnar derefter skulle en af grannqvinnorna baka bröd, hvarföre hon på grannens vedfamnar tog sig s. k. ugnsved. Detta aflopp på så sätt, att när veden väl var inlagd i ugnen och påtänd, ställde hustrun sig nära intill, sysselsatt med brödbakningen. Genast derefter kommer ett vedträd i stark fart ut ur ugnen och råkar en hylla, der ett dussin talrickar och fat totalt sönderkrossades. Häröfver på det högsta förvånad började hustrun åkalla Guds hjelp, då åter ett kommer ur ugnen och gifver henne ett så väldigt slag att hon föll omkull på golfvet. I detsamma exploderade alla de andra vedträden på en gång, med den följd att hela ugnen föll sönder i en enda grushög. Hustrun sprang ut och begynte skrika om hjelp, sägande att f—n kommit i ugnen. På detta gätt fick bonden upplysning om hvem tjufven var. — Jemtlands nya tidning berättar på fullt allvar, att en bonde i Hammerdahls socken nyligen varit inne i staden Östersund, för att uppköpa Åvarortill traktering vid ett förestående bröllop. Han hade försett sig med trettio kannor bränvin åt karlarne samt diverse qvantiteter Slagvatten och Hoffmans droppar såsom likör åt fruntimbren. — Pet berättas från Wadstena, med anspråk på tillförlitlighet. att i en brunn vid Walla, en mil från staden, vattnet under fem dagar af nästlidne månad varit elldeles blodrödt till färgen, utan att smaken varit det ringaste förändrad. Vattnet skall under tiden varit lika klart, som vanligt, och kreaturen skola ej visat den ringaste afsky för detsamma. Förändringen skall skett hastigt, såväl då vattnet blef rödt, som då det förlorade denna färg, dock var det den första och sista dagen något ljusare, men tredje och fjerde dagen mera högrödt. I mannaminne har ej något dylikt senomsn der inträffat, och folket tror att det häntyder på några förestående krigiska händelser. A. —! OEFIfttt F