Något om huru den engelska demo. kratien uppfostras. (Slut fr. N:o 52.) Så långt m:r Combe. Jag var närvarande vid ett föredrag, hvari m:r Shields genomgick matsmältningsprocessen, lungornas och hjertats bruk, arterierna, venerna, blodcirkulationen o. s. v. Föredraget beledsagades ända igenom af teckningar och bilder, var beundransvärdt enkelt och klart och höll barnen i den spändaste uppmärksamhet. Då jag lemnat skolan, gått tillbaka öfver bäcken och på taket af en omnibus återkom nära till Londonbridge med dess trängsel, larm, rök och dam, var det mig, som om jag haft ett stort glädjebudskap att medföra från huset ute i det gröna till den idoga, brusande menniskoströmmen. Ett par dagar förut bade från en valtribun blifvit sagdt: Efter lord Derby kommer öfversvämningen. Ja, det var sannt, nu visste jag det, och de kunde välja Whigs, Peeliter eller idel Tories, och den skulle komma lika väl. Men hvilken öfversvämning blir det! Ilvilket land skulle icke önska att blifva hotadt af en sådan demokrati, som i tysthet förberedes af m:r Ellis och hans vänner! De må nu välja Whigs, Peeliter, Tories — dock nej, icke endast Tories, som vilja hafva den gamla skyddstullen igen; ty då qväfdes dessa skolor. De hafva först kunnat inrättas, sedan frihandeln gjort lifvet lättare för allmogen och det lägre borgarståndet, likasom Ellis icke hade kunnat bygga billigt, förrän tullen på mursten och timmer blifvit nedsatt; ej heller hade man under spanmålstullperioden kunnat få sådana lärare för måttligt arvode ). Den äldsta skolan är från 1848, de öfriga ännu yngre, Inalles besökas de för närvarande af 2,000 gossar och 300 flickor; men m:r Ellis bar dessutom med betydliga summor bidragit till dylika skolor på andra ställen, särdeles i Manchester och Edinburgh. Efter engelsk sed går han sin egen väg och arbetar sjelfständigt; men efter engelsk sed förenar han sig också med likasinnade och i synnerhet med det parti, som vi vid valen hafva sett representeradt af Osborne och Hume och hört uttala sig om undervisningen. Men m:r Ellis fördömes af presterne. Så snart han öppnar en skola i en socken, så ljunge de emot honom från predikstolen. be påstå, att det icke kan blifva något godt af en undervisning, som är irreligiös, och af en moral, som icke tydligen härledes från bibeln, af en vetenskap, som förklarar regnet utan att säga, att Gud sände det. Han bör icke finna det gudomliga genom att fördjupa sig i menniskolifvet; han bör icke på sitt enkla, storartade sätt visa huru det besvärliga, det af strider och saknad betungade i lifvet, de mest materiella behofver stå i ett oupplösligt sammanhang med det ädlaste, finaste och skönaste; han skall med verklig eller tillgjord missaktning b:trakta denna verlden och i samvetet bibehålla ett gapande svalg emellan Guds rike och menniskorna, och under det att han, presterna, barnen, vi allesammans äro böjde att låta leda oss af en instinktmässig beräkning, som ofta svigtar och förer oss till en inbillad fördel, som får betalas med hela lifvets lycka, skall det icke vara honom tillåtet att förbättra instinkten genom vetenskapen och förena den med moralen. Det är icke nog att han lärer dem att med sanning och frihet känna Gud, han skall låta dem lära Gud utantill som en lexa. Men detta skulle naturligtvis icke vara nog, då saken egentligen gäller den anglikanska kyrkans mystiska dogmer och prestvälde. Och när han nu icke vill tjena denna, fördömes han i Guds namn från predikostolen. Men m:r Ellis är en alltför god kristen — för att tala detta slags språk — till att följa presternes exempel. Han har tillbjudit presterne att de måtte komma i hans skolor och meddela undervisning, så snart föräldrar och barn äro ense med dem derom; men härpå hafva de icke velat inlåta sig; de anse hela inrättningen, allt, hvad som gör påstående om verldslig undervisning (secular education), för ogudaktigt. Sjelf uppträder han aldrig mot någon kyrka, sekt eller tro, men erbjuder oegennyttigt sin undervisning öfver allt, i det han tror, att den öfverallt kan gagna och frigöra. Så hafva vi sett honom i den judiska friskolan, och genom en af de många oregelmässigheter, som finnas i England, eftersom de otalige sekterne omöjligen alltid kunna hålla sig strängt åtskiljda i skolorna, är han medlem af en skolkomite, hvari en anglikansk och baptistprest hafva säte. Jag lär barnen hvad de äro, hvar de äro, och hvad de hafva att görad p ägar han säga, Jag lär dem de moraliska vilkoren för mensklig välmåga (the moral conditions for human wellbeing). Sådant som vårt lif är, med dess politiska, sociala och industriella utveckling, med alla de anspråk det har på den enskilta, och de faror, hvarmed det omgifver honom, duger det icke att skicka barn ut i detta lif, endast med kännedom af några skolböcker och litet påklistrad religiositet. ) Lärarne hafva icke fast lön, utan hafva sitt orvode af en del af skolbarnens 6 pence. När hvarje skola har 400 elever, skall den kunna uppehålla sig sjelf