Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1854, sida 1

dan tre unga svarta fålar, som ännu icke dra git oket eller smakat piskan, i fyrsprång jaga de hvarandra, och skuttade öfver en bäck, som sakta forsade fram, mellan styf starr, som lior na aldrig åtkommit. Längre bort på ena sidar om vägen syntes böljande åkrar, längst bor stod en väldig storskog af furu med vågiga löf dungar framför sig, hvitstammiga björkar oct vid bäcken mörkgröna alar. På andra sidan om vägen slutade ängen vid sjöstranden med hög blommande vass, hvaremellan här och dei tittade fram en liten öppen vik med stora näckblad; längre ut sågs en mörkblå sjö, som be gränsades af låga bergkullar, öfver hvilka al. tonrodnaden sken med sin renaste purpurklarhet, för öfrigt täcktes hela himlahvalfvet ända bort srån storskogen i vester och norr af en sammanhängande mörk blågrå skymassa, när: mast aftonrodnaden antog dess gräns en an strykning af matt gredelint. Hela denna trakt skulle ha varit ett litet pa nadis, om den icke öfverallt varit korsad a dessa gråa gärdesgårdar, som utom att de ärc de annars så tåliga djurens förtviflan och sins underhållares plåga, förstöra alla sköna utsig ter för den resande och tillika påminna om den gamla svenska trögheten och misshushåll ningen. Det fulaste på slätten var likväl de menni