Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1854, sida 1

kön. Det lilla, regelbundna anletet, med de ljusröda, mjella kinderna, den hvita pannan, synlig under den tillbakaskjutna svarta sammetsmössan, och isynnerhet de stora, mörkbruna ögonen med den vackra blicken skulle kunna hafva förledt någon af dessa ljufva andar att tage honom för en like, om icke den rosenröda munnen varit ofvanom beskuggad af tvenne kastaniebruna uppåt vridna spetsmustacher och nedanom af ett retande pipskägg af samma sarg. Dessutom var hans hår allför nymodigt kortklippt, nästan å la malcontent, som det hette en tid, ehuru han nu åtminstone såg rätt belåten ut, under det han betraktade den omgifvande nejdens sommarbehag i den svala, doftande qvällen. Vagnen for öfver en nyss uppsläppt betesmark, der de lyckliga husdjuren ändtligen efter en halfårig svält ett par dagar fått äta så mycket de ville, korna vände redan öfverallt sina menniskofargade mular med tacksamma blickar mot höjden, under det de idislade, här och der stodo hästar tillsammans, en hade förtroendefullt lagt sitt hufvud öfver den andras mank, medan begge gemensamt fläktade med svansarne för att afhålla sina i lusten ännu surrande ovänner. Ett par stadiga blackar, troligen arbetshästar, som gjort nytta hela dagen, voro de enda som ännu betade allvarsamt, me