Nyss det är oss sport, han gästat sjerran på det vid haf. Och i vågors underrike bäddade en tidig graf — Såg en knopp i blomningsstunden — bröt den af i e minut; Nu i ljusets solskensländer vecklas skall deu knoj pen ut. Här ban kanske hade tvinat bort i orons dunkla lan Kanske ej till frukt han mognat under denna soler brand — Väl nu honom ty derofvan, i de blåa stjernehus, Skall han mogna uti fägring, i odödlighet och ljus! Fjerran ifrån fosterjorden, fjerran ifrån hemmets här Redde sig Din son, o Fader, stilla till sin himmel färd, 2j Din hand och ej en broders, fick han trycka till si bröst, Fick ej från Ditt varma hjerta höra något ord ti tröst. Men för själens högre blickar stå hans kära hono när. Tankens lätta sjärilsvingar mången hälsning Ed bär — Mången bön han också sände utur qvalda hyddan op Icke de om smärta tala, blott om himmelsk frid oc hopp. Gråten icke — J ej viljen återkalla honom här? Ack blott nägra stunder ännu och han hälsar Ed der! — Lycklig han, som hunnit hamnen! lycklig han som fui nit frid Ifrån lifvets kalla famntag, ifrån tidens lumpna strid B...n