Vid underrättelsen om Axel Fredric IIammarstrands död. Genom vårens blomstergårdar — ibland hoppets liljor går, Stum och mystisk, dödens Engel, och dem bryter med en tår; tro För de goda, för de fromma, för den barnarena År välkommen denna Engel, hviskande om salig ro. När ur stoftets tunga fjättrar, anden trängtar hem till Gud Och från smärtans tysta läger stiga böners Dufvobud: ta, sluter trötta ögat till, Då han kommer, vänlig, sakta, mna 7 en på ett hjerta, som i andakt 80 Lägger hand SN