ningar till resning spridas i otaliga exemplar. De turkiska provinser, som redan anstuckits af dessa upproriska rörelser eller derför äro utsatta, äro Epirus, Thessalien, Macedonien och en del af Albanien. I Salonichi, hufvudstaden i Macedonien, der erkebiskopen så väl emottagit de kristne som gripit till vapen för Turkiets sak, hafva den 8 och 9 oroligheter förefallit ibland den grekiska befolkningen, men de förquäfdes genast genom paschans kraftfulla åtgärder. Turkiska besättningen skingrade med bajonetten de sig sammanskockande Grekerna och sedan orostiltarne blifvit gripne, återvände lugnt. Mest har Porten att frukta för Thessalien, der inbyggarne, cirka 400,000 till antalet, för det mesta Greker och Arnauter, äro i fullt uppror, beväpna sig emot Turkarne och allaredan satt sig i förbindelse med de krigiske stammarne i Mezzamaoch Agraffabergen. Hvilken för Turkarne skadlig och för Ryssarne förmånlig diversion denna solkresning åstadkommit, finner man redan deraf, att de reservtrupper, som satts i marsch från Balkanlinien till Donau, enligt några delvis och enligt andra manngrant, fått kontraorder, för att i stället skickas emot insurgenterna. En stor del af de Redifs (irreguliera soldater) från Albanien, som stodo i Sofia, hafva i trots af alla försök att hålla dem tillbaka, skyndat hem till sina familjers skydd, vid underrättelsen om upprorets utbrott. I Wienerbladet Soldatenfreund skrifves: Underrättelsen om Grekernas uppresning verkade på de vid Donauarmåen besintlige Arnauter och Albanesare så alarmerande, att de högt fordra att vända tilibaka till sina hemorter och de turkiska generalerna utöfva ej mera något inflytande på dessa hjelptrupper. Håller man dessa odisciplinerade horder tillbaka, så är ett myteri att förvänta och deras upplösning står icke att förhindra. Sändas de af turkiska myndigheterna tillbaka i det uttryckliga ändamålet att skydda sina hem, så härja de och bränna de kristna orter de genomtåga och gifva sålunda ytterligare näring åt det utbrutna inbördes kriget. Man är derför vid Donau mer uppmärksam på Grekernas, Serbernas och Montenegrinernas hållning, än på ryska armåens rörelse. Skulle Grekiska uppresningen vinna i betydelse, så skulle Omer Paschas yttersta venstra flygel, hvarest hans kärntrupper befinna sig, blifva nödsakad att företaga en tillbakagående rörelse och turkiska Donauarm6ens ställning erhölle en svårare stöt, än den som bibragts venstra ryska flygeln genom de förenade flottornas inlöpande i Svarta hafvet. Hvad som befaras i berörde skrifvelse, lär redan till en del inträffat, i det från Widdin under d. 16 Febr. skrifves, att Arnauteroch Albaneserkorpserna i Donauarmen till en stor del upplöst sig, hvarigenom arm6en betydligt försvagats. AT oc 1 så Trfr 1 1 1