Mera orkade gubben icke säga, ty han var mycket matt, och det nyss något upplyftade hufvudet nedföll på kudden och ögonen tycktes slockna. — Tillåter du icke hellre att jag läser något ur postillan? — Bonap. . . upprepade gubben med en vresig mening. Frun läste, men gubben tycktes icke beläten. Ändtligen hette det: man berättar att den öfvermodige usurpatorn, den så kallade förste konsuln, general Bonaparte ämnar låta utropa sig till kejsare. — Bra! utropade gubben och reste sig en smula, i det ögonen slammade opp. Då är jag säker att han redan är kejsare, när vår stackars hoftidning får underrätta allmänheten om så mycket att han ämnar blifva det. Gubben upplifvades allt mera af det hon vidare läste och talade med korta afbrott, mera med sig sjelf än med sin hustru. — Fördömda fransoser, rätt bra, — fått en dugtig husbonde det oroliga byket, — halshögg legitim konung — bra — röjer rum — för en Bourbon — vänjer folket vid lydnad — upprättar adeln — bra — kyrkan. Frun som noga kände sin mans lynne och visste att han tyckte om en smulainvänningar för att få tillfälle att utgjuta sig, sade: