— Men du har ju aldrig varit nägon konungavän. — Saken god, personen tålte jag aldrig, ville spela stor man han — sacre dieu! — narr — skådespelare — pratmakare — bränvinsbrännare — fi donc — mauvais gout — ville qväsa adeln — kung skall vara den sörste adelsmannen i riket — icke vidare — ingen pöbelkung. — — Han var ändå bra alskvärd, den ädle Gustaf! — Jag tror att han courtiserade dig litet, Elisabeth? — Han var nådig emot mig, som mot alla, hans småleende var bättre än solskenet. — Bara småleende! pauvres femmes! quelle miserable! — Ack hvad jag gret när han dog, han fick en bra ohygglig död. Dessa uslingar som mördade honom. — Uslingar! skrek gubben med en halft oredig blick. Fick han icke en charmant död? dramatisk som han sjelf, på theatern, af en adelsmans hand? Den andre, den der Louis, halshuggen — bland pöbel — af en ofrälse — fi done. Ara vare Ankaström! du Svenska Brutus ! — Hur du talar, min engel! jag hoppas att Ankarström ångrat sitt stora brott!