Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1854, sida 1

KARANTÄNS-TJENSTEHANNEN. Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 46.) — Sanningen, Dorot; och alldenstund Genevieve och jag velat rädda den andra, så har jag fört henne hit till er. — Himlen belöne dig för den iden! sade sergeanten; barnet är välkommet. Han räckte sin hand åt Mathieu, men denne fattade den icke. — Betänk blott hvad jag ber dig om, fortfor han, barnet bringar kanhända sjukdom och sorg med sig. — Jag hoppas att det icke blir sallet, svarade Dorot, mmen ske Guds vilje. — Glom heller icke, tillade Mathieu med stark betoning, att om man får veta det, så är det ganska troligt, att man straffar dig sor karantänsbrott — Ske i så fall menniskornas vilje, svarade sergeanten lugnt. — Kom också ihåg . . . — Hvad då? ... asbröt sergeanten. Det