Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1854, sida 1

— — — — —? Tc ———— gånger om dagen, kunde de åtminstone befria sig från ovisshetens qval. Då man slutligen öfverenskommit om allt, trädde Mathieu fram till fönstret och blickade utåt. Lusten hade mulnat, himlen var mindre stjernklar och en tunn dimma började lägga sig ölver hafvet. — Jag måste bort, sade han och gick fram till sergeanten; Gud löne dig för hvad du gjort, Dorot; Genevieve och jag stanna i skuld hos dig både i tid och evighet. — Det der kunna vi alltid tala om, svarade uppsyningsmarnen, det vigtigaste för ögonblicket och som mest oroar mig, är din återgång öfver sundet.t — Var icke bekymrad för det, svarade Ropars; nu, då barnet är i säkerhet, skall jag gå genom vattnet så som man går till kyrkan. Benen äro starka, då hjertat icke längre är försagdt. Jag önskar likväl, att jag redan stode på andra sidan; jag har uppehållit mig här alltför länge för den stackars Genevieve, som väntar på mig.. — Så gå då, eftersom det är nödvändigt. sade sergeanten; emen för Guds skuld, Ropars! var försigtig och kom ihåg att du utom för din egen, har att sörja äfven för tvenne andras tillvaro. — Jag askall göra allt hvad som står i