i hänryckning under tiden fortsarit att önska mig dygdädla Mamsells hjerta tillika med dess animabla person, men önskningarne skrida slutligen till utbrott i verklighetsvägen, och jag kan icke sägas hafva förhastat mig då min svaga penna ger tillkänna min svaga själ i åtta samfälda år blott vågat framqvittra i enslighetens solitude. — Berg och dalar skog och mark hafva gifvit gengjud af Mamsells namn och de svåraste frestelser har blott förjagat och åter höjt mitt bröst att andas hoppets nästan utslocknade stämma. Nu står jag liksom på branten af mitt ödes vändande klot och skädar på ena ändan Mamselli den andra ändan. Som klotet rullar svänger Mamsell förut, så far jag på andra ändan efter, och då synes Mamsell liksom fly mig undan utan att jag kan få tag i henne men detta är väl blott en fantasiens lek, jag vill hoppas att det ej förhåller sig så i verklighetens realitet. Sedan jag med stapplande penna tolkat min vördsamma önskan och compliments betygande samt derjemte sagt rent och utan alla vidare omsvep jag älskar Mamsell! som en förtviflad älskar jag Mamsell, skänk mig hoppets ljusa strålar och min själs ljuflighet skall höja sig upp till stjernerymderna och lit på sötaste att jag skall som en rättskaffens man glädja henne så till kropp som själ. Jag vet att Mamsell varit sjuk, och att rosorna på hennes kinder deraf, men ej af älder försvunnit, men en man som jag med educationsuppfostran, mannamod, ty jag har varit soldat likväl förståendes oslser jag vågar säga detta, ty Mamsell boendes i skogsbyggden, torde kanske ej känna att man säger — ja kungen sjelf kallar sig soldat — kort en man med alla dessa egenskaper skall förstå att upplifva rosorna på Mamsells kinder icke med tillhjelp af sminkburkar och andra mer och mindre förnäma smörjelser hvarmed omfsångsrika och vidlyftiga fruntimmer söka att upprätthålla sina delabonerade behaglighetspartier. J lust och glädje skola våra dagar framflyta ty kom ihäg ädla Mamsell att Gud sjelf sagt att det är icke godt att menniskan blir allena. Dessa och flera i skriften förekommande fina vändningar, som alla illudera på äkta ståndet torde icke vara Mamsell obekanta, såsom en andligs dotter, och äfven i detta passa våra lif tillsammans, ty jag har varit nära att bli prest, då jag till min olycka bortkastade boken och tog till Landtvärnssvärdet för att försvara Mamsell, konung och fosterland. Som Mamsell har svårt att taga sitt parti, har jag beslutat att vänta på svar i åtta dagar. Om det blifver Nej, så attaquerar jag deruti ånyo. ty vi militairer aro så vanda att gåpå och den trägne vinner säger Syrach. Jag lesver och är min högädla Mamsells tjenare för detta Löjtnant vid salig Landtvärnet Calle B.z Den bekante hexmästaren Le Tort, som så ofta förbryllat folk med sin konst, har blifvit örverträslad i Stockholm af en välkand jungfru vid namn Lotta Berg. Trolikarlen hade nemligen en dag i förra veckan mött benne på Norrbro och af barmhertighet gifvit henne en eller ett par tolf-skillingar, för hvilket hon visade sig på det högsta tacksam med en utsökt artighet, så att hon klappat honom på kläderna. Men under dessa tacksamhetsyttringar hade hon helt simpelt lagt sig till hexmästarens börs, som innehöll både guldmynt och andra klingande förråder. För åtskilligt af detta hade flickan köpt sig en splitter ny garderob och styrt ut sig på det elegantaste sätt. Saken anmältes val i poliskammaren och jungfru Lotta fick krypa i kurran, men börsen var förlorad och hon fortfar att neka till detta ingrepp i hexmästarekonsten.