Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 2

kiksdagen. Det hvilande representationsfårslagets fall. (Forts. fr. gårdagsbl.) Vi hafva sett i en sammandragen teckning det hvilande förslagets öde hos ridd. och adeln; vi hafva sett hr Pintrenschöld d. å. uppstiga och sjunga te deum öfver segern åt sjelfskrifvenheten detta Sthroners stöd, detta arf från store fäder, på ett sätt som påminner om Ture Jönssons bekanta segerrop: trots någon i år skall göra mig till en hedning, lutheran eller kättarer; vi hafva, glädjande att omtala, hört äfven flera röster höja sig i den andan: att ridd. och adeln skulle nedlägga sin sjelfskrifvenhet i nationens händer, hvarifrån de emottagit densamma — oss återstår att se det ofta nämnda förslagets behandling i Presteoch Bor gareständet, och till en början i det förstnämnda. Här uppträdde först en af konservatismens pelare, prosten Arosenius, med yttrande, att han icke ansåge någon förändring i den närvarande representationen nyttig eller nödig. — Förslaget vore ett ofullgånget foster, som man ej med godt samvete kunde antaga. — Ibland andra fel hade det äfven det, att genom sjelfskrifvenhetens upphörande fäderneslandet möjligen skulle komma att beröfvas biskoparnes insigter (!). — Biskop Bergman försvarade förslaget och framhöll dess förtjenst i afseende å en förenklad arbetsordning. — D:r Säve talade emot förslaget, anseende det bland annat orättvist, att de valberättigade inom presteoch lärareståndet, som utgöra 3000, skulle välja lika månge ombud som de valberättigade inom rikets ständer, hvilka utgöra 30,000. En prest skulle sålunda motsvara 10 borgare och 50 bönder. — Innehafvarne af civila och militära boställen, likasom arrendatorernas och brukarnes stora klass inom bondeståndet voro från representationsrätt uteslutna. Det betänkligaste vore, att det kallar sig ett öfvergångsförslag och låter ståndsväsendet orubbadt qvsrstå. Prosten Forssell ansåg förslaget val ej omstörtande, då ståndsprincipen blifvit bibehållen, men fann det dock innebära frön till ett enkammarsystems alla vådor, och ville ej utbyta detsamma mot vår gamla bepröfvade, ehuru visserligen bristfälliga representation. — Prosten Melen ansåg sig skyldig så vål sig sjelf som fosterlandet, att rösta för afslag. — Prosten Traneus ansåg forslaget med alla sina fel äga öfvervägande fördelar. — Prosten Lennarsson ansäg det vara skäl att antaga förslaget. Man borde ej längre uppskjuta frå an, emedan det i annat fall kunde hända, att det saktmodiga svenska lejonet reser på sig i vredesmod. — Prosten Gellerstedt medgaf att förslaget hade många förtjenster, men ville likvål ej antaga det såsom grundlag. — D:r Nordlander ansåg förslagets företräden så gisna och öfvervägande. att det ej borde af en sann sosterlandsvän förbises. Det vore en förmedling och ett steg framåt. Vi borde ej vänta så länge till dess vi samla en blodskuld öfver oss och våra barn. — Hofpr. Wensjae ville att sjelfskrifvenheten skulle erkännas såsom princip och önskade att den kunde ingå i alla stånden. Förslagets antagande skulle vara första skottet till sprängande af vår samhällsordning, hvilket sedermera skulle af flera efterföljas, för att rigtigt söndersplittra den. — Flere instämde. — Biskop Hallström tyckte att förslaget ej framträdt med obetäckt ansigte, utan nog beslöjadt, så att man blott erhöll en sväfvande och oredig bild. — Prof. Lindgren hade vid förra riksdagen bidragit till att förslaget blef hvilande, men röstade nu för afslag, emedan hans hopp, att de felaktiga detaljbestämmelserna skulle i ståndet rättas, ej blifvit uppfylldt. — Biskop Heurlin menade att hans åsigter voro Åkända, och att de tal, som nu hölles, vore endast liktal. Förslaget vore ett beslöjadt enkammaresystem, samt vore ännu outsördt i vissa vigtiga bestämmelser, och tal. ville ej köpa grisen i säcken. — Hofpr. Tegner ville ej antaga förslaget, men hoppades att en ny fenix skulle derutur uppstå. Prof. Agardh förordade förslaget i jemförelse med det närvarande tillståndet. — Prosten Lindbery ansåg