Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 2

högre grad an underrattelserna srån sjelfva Turkiet. Lorderna Aberdeen och Clarendon hafva i öfverhusets möte den 14 åter måst yttra sig öfver utsigterna till krig och fred. Båda förklarade, att regeringen fortfar att önska freden, men deras utlåtanden skilja sig icke oväsentligt deri, att medan A. sagt sig ända till sista ögonblicket vilja behålla hoppet om fredens bevirande, erkände lord Clarendon att hos honom detta hopp dag från dag förminskades. Samma dag utlofvade lord John Russel till den 17 utförligare och bestämdare upplysningar i orientaliska frågan. Om förloppet af detta möte, som tvifvelsutan varit ytterst intressant, hafva vi ingen annan kännedom, än den en mager telegrafdepesch i danska tidningar lemnar och hvilken lyder som följer: ESeASSCI förklarar underhuset: England vill fred, men upprådtihåller nationalaran och Europas oafhångighet; det hoppas på Preussens och Österrikes senare bistånd. Att förhandlingarne denna gång haft en tillsats af skärpa och bitterhet kan man vara öfvertygad, då man nu i England erhållit underrättelse om det kap Ryssarne gjort i svarta hafvet af en engelsk ångare. Denna vigtiga tilldragelse synes nemligen fullkomligt bekräfta sig. Privata bref från Sebastopol förmäla, att den engelska ångaren den 30 Jan. strandat på ryska kusten vid lenikale och af de till hjelp tillilande Ryssarne upphringats som god pris, emedan turkiskt manskap fanns om bord. M. Chron. bekräftar notisen och uppgifver den uppbringade ängarens namn vara Haydee. Så vida Börsenhalles referat af engelska öfverhusets förhandlingar den 14 ar tillsörlitligt, har lord Clarendon i afseende på de begge tyska stormakterna, förklarat, att det nu ligger i deras händer att antingen alldeles för hindra kriget, eller inskränka det till så kort tid som möjligt, om de icke vidare gifva efter för Ryssland. Österrikes svar på Rysslands sista foådringar har varit, att Österrike, så länge Ryssland gick blott försvarsvis till väga, iakttagit en observerande ställning, men att Ryssland nu synes vilja gå vidare, hvarför Osterrlke skall uppställa en armåkorps till sina gränsers skydd; för Turkiet har tillika förklarats, att denna armekorps i fall Österrike blan: dar sig i saken, skall upprätthålla tillståndet före krigets ntbrott. Franska Monitören af d. 16 vederlägger ett rykte att ryska czarens svar på kejsar Napoleons bref ankommit och förklarar, att detta svar först är att förvänta om några dagar. Det antages imellertid allmänt, att franska regeringen endast offentliggjort berörde bref i det förutvetande, att svaret skulle blifva otillfredsställande. Berl. Nachr. vill veta, att redan den 6 Mars de fransk-engelska hjelptrupperna skola utskeppas i närheten af Konstantinopel och liktidigt en engelsk-fransk flotta af 29 linieskepp inlöpa i Östersjön. Prån Paris heter det, att dessa hjelptruppers styrka är bestämd till 80,000 man, deraf 20,000 engelsman. Ofverbesalet öfver fransmännen kommer sannoI likligen att tilldelas krigsministern marskalk St. Arnaud, så vida hans helsa tillåter honom att åtaga sig detsamma. Franska oceaneskadern under Bruat har anländt till Algier, förmodligen för att der intaga en del af dessa hjelptrupper. Den 14 började de hjelptrupperna I tilldelade gardesbataljonerna i London under solkets jubelrop anträda sin marsch. Den 18 skola de inskeppas i Portsmouth. Enligt underrättelser från St. Petersburg har ryska czaren. som sedan någon tid befinner sig i en mycket upprörd sinnesstämning, haft ett anfall af slag, hvilket visserligen icke qvarlemnat några betänkliga följder, men dock nödgar honom att t. v. intaga sängen. Ångbåtspost från Konstantinopel af d. 6 dennes har inträffat i Triest. Enligt de med densamma anlända underrättelser skall ett (nytt) anfall af Ryssarne nå Tschefkatil (St. Nikolai) ö ö