Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1854, sida 3

Lång ej blef Din lefnadsbana — Hell Dig dock! Din segerfana Döden rest i skyn! Hård var striden. — Ungdomsåren Såg i hoppets ljus sin tröst. Dock det skymmer — och i våren Af Din le nad blef det höst ; Men Dit bröst behöfde hvila — Lycklig Du, som snart fick ila Hem i evig ro! Lycklig Du! — ty döden hade Länsesedan stämplat Dig, Kindens purpurrodnad sade, Att Din sol snart sänkte sig, Se hon sjunkit; — kinden bleknat, Dödens hand uppå Dig teknat Sina stela drag. Stilla anspråkslös och trogen Har Du lifvets vägar gätt. Under korset blef Du mogen För en lyckligare lott. Här blef ej Din lycka färdig, Men Du var en bättre värdig — Du den bästa fått.s — Svårt, J Syskon! var för Eder Se en Broder tyna af, Se hur bleknad ros föll neder Och försvann i öppvad graf; Men Hans minne aldrig bleknar, Det i Edra bjertan teknar Hans välkända drag. Bruten är Er Syrkonkedja, Dyr var länken som föll ut: Men, hvi skullen J väl vädja Från den Eviges beslut? Blott för några stunder bruten Kedjan der blir åter knuten, Der den Sälle bor. — Sof nu roligt, Du som skiljdes Hädan vid Försonarns bröst, Tills Du vid den evigt Mildes Ankomst, vaknar vid Haus röst, Och ser dagen som förgyller Alla himlars rymd, och fyller Rena hjertans hopp. AAALninini.. u