Styckegods. Vegern Simon. Ur en OSS tillhandakommen tidning fran Rio Janciro låna vi berättelsen om det allmänna uppseende och deltagande, som derstädes väckts genom en negers, vid namn Simon, upposlrande handlingssätt vid ku-tångsartyget pernambucanos sheppobrott Detta ängfartygz, af 200 hästars kraft, befann sig nemligen, med 120 passagerare ombord, på resa från Rio Grande do Sul till Rio Janciro och stötte under en haftig storm på ett skar, mot hvisket det kantrade. Förgäfves Ij,do de talrika qvinnornas och barnens ångestrop fran det brustna fartyget. Det3 samma låg icke längt från kusten, men i den förfärliga stormen ; vågade hvarken skeppare eller fiskare nalkas det sjunkande fartyget. Då kastade Simon, som äfven befann sig ombord derå, en lång lina genom bränningarne till den ungefär 200 steg aflägsna stranden, der den eva ändan fästades, medan han fastgjorde andra ändan af linan vid sjelfva fartyget. Och nu lät han dem, som först ville anförtro sig åt honom, hänga sig fast på hans rygg och bragte dem, klättrande pi linan, lyckligen i land. Han vände derpa samma väg tillbaka och lastade sig ånyv med menniskor, hvilka han, tul stor förvåning för kustboarne, bland hvilka ingen vagade följa hans exempel, alltid lyckligt och väl landsatte. Han hade redan flera gånger gjort den äfventyrliga sarden fram och tillbaka, då linan brast på midten och hans återvändande till fartyget, som emellertid brustit midt i tu, numera tycktes omöjligt. Men har fattade den vid Stranden fästade hälften af linan, samn med den mot bränningen bort till vraket och bragt de förtviflande ånyo räddning, i det han sammanbane de båda delarne med hvarandra och äter kastade helt linan i land. Ännu tretton gänger gjurde han på dett sätt färden mellan fartyget och kusten, hvarje gäng lastad med en eller flera menniskor, som aaltid fast bundos vid hans kropp. Btand desamma befann sig en mor med sju barn, en blind och en invalid mec trädben. Ansträngningen var så stor, att han, sedat han fem gånger tillryggalagt vägen, fick ryckningar alla leder. Man sade honom, att han nu icke ine skulle kun a uthärda, men han sökte stärka sig der igenom, att han kastade sig i den på kusten liggand sanden och vältrade hela sin kropp deri. Denna ope ration upprepade han tid efter annan, och derigenon skall han, såsom han påstar, alltid hafva härdat si till nya öfvermenskliga ansträngningar. På detta eåt lyckades det honom att rädda lifvet på en stor del a passagerarne, hvilka sågo en oundviklig dod för 680 nen. Af dem, som ville räuda sig med egen austrans ning, eller som icke kunde nås ar den menniskvälskand negern, funno trettio personer sin graf i böljorna. En skamfläck for de hvita kustboarne är, alt de ick allenast ej gjorde det ringaste tör frälsaudet al din menmenniskors lif, utan till på köpet utöfvade stran rätten mot de räddade, och, hvar desamma kunde at träffas en och en, helt och hållet utplundrade dem. Sauta Catnarinas hufvudstad, Som ligger narmast i till skådeplatsen för deuna tilldragelse, atuöjde Me sig med att läsa Jälamessor lör de druuknaac, Med: alldeles inga anstalter fogades för bergande af då med ångsartyget törolyckade statsoch privategend men. Negern Simon hade emellerud i Rio Janer erhållit en lysande utmärkelse. Kejsaren och kejsari nav tackade honom personligen och förärade hono en dyrbar hedersmedalj af guld. En subscription öp nades i Rio och på nägra timmör var en summa omkring 15,000 riksdaler riksgäld tecknad till belöni at den ädelmudige noegern. En heder, som ånnu aldi vederfarits någon af de svarte, har blifvit honom del: staden RKs handelskorps bar nemligen beslut att låta forfärdiga en byst ölver honom och uppsta densamma i börssalen, såsom ett minne af hans vack fn:5 — Simon är född i Afrika och fyrtio år gal al. i N CUMVUVUVE