Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1854, sida 1

———— — besunno sig på Treberon; ingen af dem kunde längre begifva sig utom dess gränser och Ropars visade Genevieve den från intendanturen afsända kuttern. som kom för att lägga sig till ankars en half kabellängd från ön, till hvilken den skulle hindra hvarje fartyg att närma sig. De voro oåterkalleligt inspärrade med sjukdomen och tvungne att utsätta sig för dess följder ända till dess slut. För öfrigt var Mathieus försagdhet, hvari öfverraskningen äfven halt sin del, blott af kort varaktighet. Han återvann snart sitt lugn, som rubbats vid tanken på hans älskade, och efter att hafva återtagit sina egna ord, sökte han lugna Genevieves fruktan, genom att göra faran mindre, När man närmare tänkte på saken, lefde de ju icke under sådana omständigheter, som på andra ställen gynna denna landsplåga; de hade icke Havannas eller Brasiliens försvagande klimat att kämpa emot; här var icke mer fråga om denna förfärliga smitta, som griper omkring sig likt en eldbrand och blott lemnar döda elter sig, utan om en astagande sjukdom, som man med någon sorsigtighet lätt kunde undgå. Den första och nödvändigaste var att undvika sjukhusbyggnaden och att aldrig hålla sig