Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1854, sida 1

KITRINTÄNS-TIENXSTEHANNE. öroersållning. (Forts. fr. N:o 40.) Han hade fordom varit med på ett sartyg, hvarest gula febern rasade; han bade sett besättningen dö undan omkring sig och sjelf blifvit räddad genom ett underverk. Minnet af denna dödens härjning var ännu alltför lesvande hos honom, och han hade alltför o!ta talat med Genevieve derom, för att deras styrka icke skuie vackla. Ingen af dem bäfvade för sig sjelf, men för dem, hvilkas tillvaro var dem dyrbar. Mathieus första tanke hade gällt hans hustru och hans barn; Genevieves första tanke var att sluta dem i sina armar med det utrop, att de måste bort. Den fordne sjömannen hade all svårighet att göra begripligt för henne, att slygten — om den också icke vore vanärande för honom, — nu blilvit omöjlig. Slupen hade nu återvändt ut till fregatten och den gula flaggan var hissad på sjukhusets stång. Karantanen började sor alla, som