Styckegods. En Shäker-gudstjenst. (Ur Fredr. Bremers Hemmen i Nya Verlden.k) (Slut fr. föreg. N.:r.) Af frågor och svar emellan oss skall jag blott anföra dessa: Fr Hvad är meningen af er dans? Är den symbolisk eller disciplin? Sv. Bådadera. Vi dansa, emedan vi ej kunna hjelpa det, emedan vi måste sålunda uttrycka våra hjertans känslor; vi ordna vår dans, så att den må framställa för oss sjelfva vår tro och vår pligt, och bli oss så en lefvande lära för våra sinnen, vår själ och vår kropp. Fr. Ni säga att ni framställa något helt nytt i verlden. Jag mäste dock anmärka att sekter, hvilka skiljt sig ifrån verlden och försakat alla dess lustar, för att föra ett heligt lefverne, funnits i alla tider. IIVarigenom skiljer sig er församling från de ordnar af munkar och nunnor, som bildade sig straxt efter kristendomens uppträdande och som ännu finnas i många länder? Sv. Det är den största skilnad i verlden. Dessa ordnar vilja låta menniskan hinna fullkomligheten genom att åtskilja man och qvinna, som Gud likväl skapat till en andlig enhet. Vi deremot säga att blott genom den andliga föreningen emellan man och qvinna kan den fullkomliga menniskan framstå. Fr. Grundtanken af ert samfund är således: det andliga giftermålet? Sv. Vi kalla det icke giftermål. Men vi säga blott att män och qvinnor icke kunna bli goda och sullkomliga menniskor utan genom inbördes andlig förening och dagligt umgänge enligt Guds afsigt, så att man och qvinna äro hvarandras hjelp till vinnande af ett fullkomligt lif. Fr. Men om alla menniskor skulle tänka som ni, och hela verlden d. v. s. vår verld skulle bli ett samfund sådant som edert, utan giftermål och utan barn, gå skulle det ju snart bli slut med hela vår verld. Den skulle dö ut? Elder Evans, betänkte sig en liten stund, och sade sedan att om verlden slutade på ett godt sätt, och fick ett godt och heligt slut, så var det så godt att det skedde snart som sent, då vi ändå alla motse vår sorvandling och hoppas på ett bätre lif. Härpå besinnade jag äfven mig en stund, och fann sedan ingenting alt svara, utan tyckte att brodern hade ej så orätt. Jag hade väl, och har mina misstankar om att vi menniskor ha ett större arbete att utföra på denna jorden, än som vi få tid till, om vi alla skola gå upp i shäker-samfundets lif och dod; men jag ville ej nu röra upp oceanen, der hvarken jag eller Elder Evans kunde rätt simma, utan nöjde mig att söka närmare upplysningar om shäker-sektens lif och institutioner. Den andliga menniskans utveckling i ett andligt heligt samfundslif är des ändamål. Curistligt, kärleksfullt umgänge i anda och handling emellan män och qvinnor, under bön och arbete, med och för hvarandra, äro drishjulen. Verldsliga lustars undertryckande och ett kroppsligt ascetiskt lif äro medlen, som borttaga alla hinder för de förra. 122 frågade en af de unga flickorna: shålla ni verkligen mycket af hvarandra här? O ja, det göra vi sannerligen! (Oh yes, indeed;! svarade hon, och de sköna, stora mörkblå ögonen strålade bekräftelse. Förhållandet emellan dessa unga flickor och de äldre männen, som jag anmärkte vid ett par tillfällen, syntes mig vara sardeles vackert och kärleksfullt, såsom emellan goda döttrar och fäder. Midt under vårt samtal kom James Lowell springande uppför trappan och in i rummet, der jag satt uti shäker-sällskapet, och hans vackra, lefnadsfriska ansigte, strålande af lif och hjertlighet, lyste som en Majsol in i den bleka, fast vänliga församlingen. Han och Maria voro just nu anlända, och vi hade ett hjertligt möte midt ibland shäker-syskonen, som logo mildt, och sågo på oss, ej utan deltagande. De bådo oss nu att alla komma och äta qvällsvard. Men Lovells sortsatte sin väg till Libanons brunn, emedan Maria behöfde hvila. Springs och jag gingo ned med våra shäker-vånner i en sal, der ett bord var dukadt för oss, med thå, mjölk, brod oah smör, kakor och sylt, allt mycket rikligt. Vi uppassades af systrarne; ett par af de åldste af bröderna satte sig till bords med oss, men utan att förtära något. Till en af systrarne. som passade upp oss, sade Rebecca Spring, då denna lutade sig ned för att bjuda henne något: Ni ser så god ut, att jag måste kyssa er! Hon log och såg belåten ut. Flera systrar kommo in för att se oss; jag an märkte några medelålders qvinnor med utmärkt goda och ädla ansigten. Lugn, och mildt allvar utmärkte alla. De påminte mig, om en mild, men mulen Septemberdag i Sverige. Luften är ren, marken grön ännu, det är behagligt och det är lugnt: men ett visst vemod hvilar öfver landskapet, det felas sol, blommor, fogelsång; ingenting växer, allt står stilla; och om en fogel höjer ett litet qvitter, så är det straxt slut. Jag trifdes dock väl i den stilla, milda September-atmosferen, och shäker-systrarne syntes med nöje se värt synbara intresse för dem och deras samfund. De voro innerligt vänliga och behagliga, långt öfver hvad jag trott, då jag såg dem under förmiddagens upptåg. bå vi togo afsked, sade jag till dem: Sjag hälsar er alla med en andlig kyss; ty jag förmodar att ni icke vilja ha någon annan! — Åh, vi äro icke så ensidiga! (We are not so particular)! sade leende en ung flicka, ock stack fram sitt täcka hufvud, och kysste mig; och nu kommo de andra också, och vi hade en hjertlig omkyssning, Rebecca och jag, med shäker-systrarne; och som de logo härvid, sade jag åt dem: 4jag trodde att ni icke kunde le!? Och nu logo de åter hjertligt, men på ett stilla sätt, och en af de äldre sade: Ah, jag ville icke, för mycket godt, umbära mitt goda löje (my good laugh)! De voro riktigt snälla, tresliga och behagliga, tusen gånger mer än