ne ställning skulle han varna de sammansvurne för turkiska polisens anstalter, men hans afsigter genomskädades och man betjenade sig af honom för att genom en bedräglig säkerhet leda hans medbrottslige i förderfvet. Bland de starkt komprometterade befinner sig en viss Kaimakam, en Wallach, hvilken varit rysk posttjensteman och efter ryska beskickningens afresa från Konstantinopet höll sig dold derstädes under ett frammande namn. Det har lyckats honom att flykta till Grekland. Bland Grekerna äro Kiriakos, f. d. adjutant hos de grekiska frihetshjeltarne Bozzaris, Karaiskaki och Mexazas, och hans son Druetrios värst invecklade. Hos dem höllo de sammarsvurne sina möten och smidde sina planer. Äfven på grekiska sändebudet i Konstentinopel, Metazas, häfta samma missstankar och hvarken han eller Manaki, utnämnd grekisk konsul i Serbien men hvilken turkiska regeringen vägrat stadsastelse på hans befattning, synas hafva varit främman mande för de upptäckta stämplingarne. Den 5 häktades i Konstantinopel en ryss, Janko samopula, som i slera år under förevänning al bandelsaffärer uppehållit sig i Dobrudscha, de turkiska Kosackernas land. Afven en österrikisk undersåte, Paul Kassich, har häktats på misstankar om delaktighet i sammansvärjningen. Denna sammansvärjning, som otvifvelaktigt blifvit, om icke anstiftad, dock understödd och uppmuntrad af Ryssland, bevisar att denna makt, som de europeiska monarkerna i sin blindhet anse för sin skyddsengel emot revolutioner, icke aktar för rof, att begagna sig af demagogiska stämplingar för vinnandet af sina syften. Å andra sidan gifver den utsträckning, som sammansvärjningen synes hafva erhållit — det berättas, ehuru bestämdt med någon öfverdrift, att hela den kristna befolkniugen skulle resa sig vid Ryssarnes öfvergång af Donau — anledning till den reflexionen, att Turkiets inre förhållanden aldrig kunna vinna någon stadga och säkerhet, förrän den olikhet inför lagen som existerar emellan musulmän och kristna verder upphäfven och alla Portens undersåter, utan afseende på deras religion, erhållit fullkomligt lika rättigheter. Lord Stratford har redan i somras gjort turkiska regeringen uppmärksam på nödvändigheten af ett sådant steg, och man syntes ej eller obenägen att lyssna till hans föreställningar, men krigsoroligheterna kommo emellan och lade ett hinder i vägen för de inre reformerna, enär det framför allt ansågs för nödvändigt att sammanhålla den musulmanska befolkningen och icke gifva dess fördomar någon anstöt. Också kan med säkerhet antagas, att vida mindre ryska sympathier inlockat de grekiska kristna i detta företag, än hoppet att komma ur sin ofria samhällsställning. Det påstå endet låter icke otroligt, att de sammansvurnes planer ytterst alsett bildandet af en sjelfständig kristen stat. (Se för öfrigt Österrike!) I ett visst sammanhang med denna sammansvarjningshistoria står Ryssarnes försök att i Donaufurstendomena bilda en slavisk-grekisk frikorps, i hvilken intradet är öppet för alla grekiske kristne Irån Turkiet. Till bestridandet at kostnaderna för bildandet af denna korps, skola ansenliga summor halva försträckts al den trån Serbien lör några år sedan, för sin despotism sordrilne furst Mlosch. Dennes anhållan att sjelf få bilda en frikorps skall dock hafva alslagits af Gortschakosl, möjligen på den grund, alt Serbiens plan med denna frikorps misstänkes egentligen hafva varit att intränga i Ser bien och der åter satta sig i besittning af väldet. I morgon meddela vi en efterskörd ur de senaste underrättelserna från Turkiet och vilja för dagen endast tillägga, att Turkarne, enligt pariserbladet Yatrie, vunnit en ny fördel vid nedra Donau. En turkisk division hade nattetiden (datum uppgilves icke) gått öfver Donau och förstört ett af 2,000 Ryssar besatt brohulvud vid Sereth, emellan Galatz och Ibrail.