KARANTÄNS-TJENSTEMANNEN, Öfversättning. (Forts. fr. N:o 39.) Mellan dessa menniskor, hvilkas lif förslöt inom de trånga gränserna af de båda småöarne, måste samtalet nödvändigtvis vara en smula enformigt. Mathieu talade om sitt fiske och Dorot om sitt körsbärsträd. Detta sistnämnda kunde betraktas såsom den stötesten, mot hvi!ken den gode sergeantens blygsamhet brukade snafva. Det hade icke lyckats någon uppsyningsman före honom att bevara sina planteringar mot hassvinden; detta var det enda träd man nå gonsin sett på de båda öarne. Lucullus var också icke stoitare öfver den första körsbärsgrenen, han förde med sig från Persien såsom den bästa prydnaden för sin triumf! — Oaktadt Dorot i alla andra afscenden var sjelsva blygsamheten, lyfte han hufvudet högt i vädret, såsnart det var fråga om hans fattiga träd; han visade det icke gerna tör hvem som heldst, utan blott för sina förmän och vänner och i