annan fara? Hon skulle bestämdt drömma, att det kom eld i kruttornet, eller att de dödas 0 förgicks som ett sjunkande fartyg. Allt detta sades under skämt, som dock gränsade till tårar. De båda små tlickorna, som först gerna velat följa med, kände sig smittade af modrens bekymmer, hängde sig fast vid hennes hals och ropade, att de ville bli hemma. Sergeanten sökte icke vidare öfvertala dem. Han gick jemte Mathieu ned för gångstigen, som ledde till stranden, ledsagad af modren och barnen, som nu voro illdeles tysta. Solen, som lutade mot sin nedgång, målade hela horizonten i purpur och guld. En lätt bris började blåsa upp öfver bugten, som betäcktes af små, rörliga krusningar; doften af den saftiga vegetationen trängde med hvarje vindstöt öfver från fastlandet jemte ljudet af klockorna, som ringde till aftonbön och det aslagsna bölandet at hjordarne, som drefvos tillbaka till stallet. Man kände, att naturen öfverallt gick till hvila och man ersor tillika ett visst underbart lugn, som från de yttre föremålen meddelade sig åt sinnena och inträngde i själens innersta, — Himlen, jorden och vattnet tycktes, liksom på ett gemensamt aftal, hafva låtit sina stämmor tystna för att förena sig i en melodisk hviskning.