L226233nn333333: besallda föreningen af skola och gymnasium, om nå gondera af de begge beståndsdelarna skulle i och mec föreningen vara tillintetgjord, hvaraf skulle uppkomm en förening mellan intet och något; 2:0 aftidt och of ta anländande konungabref, der oymnasialocl Sskol-afdelning fortfarande särskiljas och motsätta: hvarandra; 3:o af den särskilda embetsverksamhet hvilken hädanefter som hittills åligger gymnasial-af delningens lektorer i motsats emot skol-afdelningen: lärare. Berodde det således vid det ifrågavarande tillfälle icke på mitt enskilda förgodtfinnande att vålja den jag hade att till tilltala såsom mina kolleger, så kun de jag vid den officiösa karakteren af en dylik oratior så mycket mindre försumma lektorerna, som ju dess ensamme bland läroverkets lärare varit en verkand orsak till min anställning i embetet — en anställning på hvilken (enligt hvad man af det utfärdade program met kunde veta) hela akten skulle hafva afseende De förbindelser, jag till de öfrige lärarne ägde voro a helt och hället privat och amical natur; hvaremot d officiella till lektorerna väsentligen hörde till det ifrå gavarande tillfället och följaktligen ägde anspråk att nt framdragas. Men när nu — utom allt mitt förutse ende (jag hade näml. icke förut bevistat någon dylil akt) — de begge afdelningarnas lärare tagit plats på olika sidor af kathedern, så kunde jag, då jag enlig tillfällets kraf vände mig till lektorerna, icke hafva ännt ett ansigte qvar åt den motsatta sidan, eftersom jag icke är någon Janus. Har således en förseelse härvic verkligen blifvit begången, så torde den på sin höjd ligga i den hos nykomlingen kanske ej oursäktliga bris på förutseende, till följe hvaraf jag trott, att bägge af delningarnas lärare skulle kunna tillegna sig en oc samma oration, då deremet utgången ändiligen vi sat, att jag rättast bordt vara beredd på tvänne dy lika. Kan förestående förklaring bidraga att i någon måt blidka ovänligheten hos artikelförfattaren, Så skulle så dant vara mig kärt. I alla fall måste jag uppriktig bekänna, att bland alla anklagelser, som med eller u tan skäl kunde mot mig blifva riktade, hade jag sis väntat mig den för — högfärd. Götheborg d. 16:de Febr. 1854. N. W. Ljungberg.