(msändt. Till redaktionen af GötheborgsHandelsoch Sjöfarts-Tidning! I gårdagsnumret af Tit:i tidning (n:o 38) träffas en artikel med öfverskrift: Några ord om Götheborgs elementarläroverk Åc., deruti jämte åtskilligt af allmännare syftning och som väl kunde förtjena närmare belysas, äfven förekommer en särskildt emot undertecknad riktad not af följande lydelse: Det mest slående bevis härpå (näml. på gymnasiallärarnes obenägenhet att Åanse lärarne i de nedra klasserna såsom sina kolleger) lemnade lektor Ljungberg, vid sitt inaugurationstal sistl. Lördag, då han vid orationen till sina kolleger endast vände sig till lärarne i de 3 öfre klasserna och vände de öfrige lärarne rygen. Saken är utan tvifvel mer än obetydlig; men estersom Tit. funnit den vigtig nog att inflyta i dess tidning, så tillförser jag mig, halst jag i artikelforsattaren trott mig igenkänna en gammal akademikamrat, att plats skall medgifyas äfven för denna förklaring, hvars uraktlåtande efter den relief, saken på detta sätt vunnit, möjligen skulle i någons ögon kunna derät gifva den farg, som artikelförfattaren åsyftat. Först oeh främst torde det vara klart, att egenskapen af kolleger eller icke-kolleger i sjelfva verket betingas af idel faktiska och legala förhållanden, men ingalunda af hvars och ens enskilda benägenhet eller obenägenhet att anse den eller den såsom sin kollega. Visserligen skulle det äfven för en publicist vara beqvämt och välkommet, om han finge efter subjectiva sympathier och antipathier inskränka eller utvidga kretsen af dem, som måste erkännas för hans kolleger; men lika litet som publicisten kan göra detta, lika litet står det öppet för en lektor. En sådan måste följaktligen med eller mot sin vilja Ådanse såsom sina narmaste och egentliga kolleger just dem, som verligen åro det, d. v. s. de öfriga gymnasial-lärarne — ett förhållande, ur hvars faktiska förhandvaro ingen kan med ringaste skymt af befogenhet draga den slutsats, att man också skulle för alla händelser önska till sina kolleger just dessa och inga andra. Visserligen synes artikelförfattaren vilja neka sjelfva det faktum, som här blifvit förutsatt, då han påstår, att Ådet gamla gymnasium nu fullkomligt upphört; men i fall detta skall, enligt sammanhangets anvisning äga den betydelsen, att ej blott det Ågamla, utan allt slags gymnasium numera upphört, så är påståendets oriktighet uppenbar af 3 lika klara som ojafaktiga grunder, nemligen 1:0 af omöjligheten att verkställa den an