Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1854, sida 2

lärjungarne i 5:te klassen utveckla särdeles vackra kunskaper just i de döda spräken, oaktadt undervisningen i dessa språk nu ej börjar förrän i 3:dje och 4:de klasserna, och sedermera fortgår med ett i jemförelse mot förr inskränkt antal lärotimmar. Men jemte dessa kunskaper förenade de nu insigter i flera ämnen, hvarom man förr ej hade något begrepp i den lärda skolan. Detta hvad kunskaperna angår. Hvad åter beträffar ordning och skick, så hafva vi giltiga grunder att antaga förhållandet äfvenledes vara bättre än förr. De förra tidernas penalism och råa öfversitteri skolpojkar emellan ha totalt upphört. Det gamla hudslangningssystemet å lärarnes sida har äfvenledes upphört, och allvar i förening med vänlighet hafva trädt i dess ställe, likasom en glädtig och anständig frihet på lediga stunder har estertradt skolungdomens sordna sejder och sjelfsvåld. Alla dessa historier om gyckel och hån mot lärare, som utgöra de äldres bland oss hågkomster från skolan, äga nu icke längre någon motsvarighet. — Också har allmänhetens förtroende till läroverket stigit betydligt ifrån den tid reformen utfördes, och särskilt har detta visat sig vid början af denna termin, som hr Rektorn valt till tidepunkten för läroverkets nedsättande, då så många nya lärjungar tillkommit, att deras antal vid härvarande läroverket alldrig varit så stort som just nu. På grund häraf måste vi lisligt protestera mot Rektor Fagerbergs omdöme, att skolreformen skadat läroverket och mot den reaktionära önskan han såsom följd deraf framställer, att den nya skollagen, hvarpå man så länge väntat, skulle åter särskilja de båda linierna till afsöndrade apologistoch lärdomsskolor. Det är denna önskan, som efter all anledning utgör grunden för hr Rektorns vidunderliga förfarande, att opåkalladt uppträda med ett så nedsättande omdöme om det läroverk, som står under hans egen ledning. Emellertid bestrida vi på intet vis att ju våra elementarläroverk i allmänhet och äfven Götheborgs kunna lida af åtskilliga brister, både till läroämnenas fördelning och lärarnes anställning m. m.; men dessa brister ligga nättopp åt det motsatta hållet mot hvad Rektor F. framställt och kunna endast afhjelpas genom att reformen fullständigt utföres enligt den kongliga föreskriften, icke blott till bokstafven utan äfven till andan. Det är halfheten uti reformens genomförande, som vållat de brister, som kunna med skäl öfverklagas, men detta bjelpes sannerligen ej genom att gå tillbaka, utan genom att gå framåt.