Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1854, sida 2

Tanten sann det nemligen högst betankligt att låta Susanna komma i någon närmare beröring med de unga herrarne i Waiblingen. Ty sör det första hade Susanna syllt sjutton år, hvari slickan sjelf visserligen ej sann något sarligt, men tanten desto mer. För det andra var Susanna så vacker, som någonsin en Susanna. gamla testamentets icke ens undantagen, torde hafva varit. För det tredje hade hon att vänta en ansenlig förmögenhet, och lilla tante ämnade icke såder utan krus lemna sin gunstling till pris åt den förstkommande. För det fjerde var Susanna i högsta grad oerfaren, ehuru det visst icke fattades henne en god portion lofvärd nyfikenhet och vettgirighet. — Till allt detta passade Waiblingens ungherrar ganska illa, ty för det första voro flera af dem rätt vackra, hvilket alldeles icke är bra; för det andra voro de allihop vänner af komedier och romaner, de hade en egen sällskapstheater och i Waiblingen lefde två bokbindare af sina länbibliothek — ett ondt tidens tecken! För det tredje hade man väl kunnat ursäkta dem deras vackra utseende och deras romanläsning, men icke många af dem hade en förmögenhet, som kunde läggas i vågskålen mot de Rosmarinska godsen, eller en rang, som låte jemföra sig med den Rosmarinska. (Forts.)