— Men, gudbevars, i hvilken kostym visar du dig nu igen, herr pastor? sade tante I Rosmarin. — Uur då? frågade herr pastorn, som i alla sina fickor letade efter nåsduken, för att torka svetten ur pannan. — Förmodligen har du, sade tanten, peruken i fickan, eftersom du har näsduken på hufvudet. — Äpå hufvudet? utropade pastorn förvånad, kände efter och fann den. Item, lilla tante. du torde väl ha rätt, ty det är en varm, en verkligen het dag; min hjessa brände; jag kom från staden, då lade jag, för att svalka mig, utaf mig peruken, duken på hufvudet och mig sjelf i en kornåker. Han började ånyo leta, medan Susanna makade plats åt honom i soffan och gick ut för att hemta en kylande dryck af hallonsaft och vatten åt onkeln. — Men hvad söker du då efter, herr pastor 2 frågade tanten. — Jo, jag hade med mig ett bref till dig från staden, men jag vet icke hvart det tagit vägen. Jag tror att det är från herr borgmästaren. Söken så skolen I finna! — Men, herr pastor, framför allt annat, sätt på dig peruken — det är högst opassan