Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1854, sida 1

den så högt älskade hushålls-, rang-, stats-och dagordningen. Ty ordningen var just lilla tantes sak. Allt hade sin tid, sin plats, sin rang, sitt vederbörliga namn. I rummen, på möblerna, fick icke finnas ett dammkorn; i köket måste allting se så prydligt ut, som i ett förmak; flugorna i rummen förföljdes på lif och död; smutsigt vatten ansågs för en landsplåga, morgon-, middagsoch aftonhälsningar voro i ritualen föreskrifne efter hvars och ens stånd, likaså de bugningar och nigningar, hvilka vid förekommande tillfällen borde exeqveras. Lilla tante ordnade sjelf allting i husoch landthushållningen. Hon var drottning i Nieder-Fahren. Hon lyssnade till allas råd, sedan gjorde en hvar med vördnadsfull lydnad hvad hon fann för godt att besluta. Hon hade ingen förklarad gunstling, undantagandes Susanna. Men Susanna var också hela Oberoch Nieder-Fahrens gunstling och skulle ha blifvit hela verldens, om hela verlden lefvat tillsammans på dessa båda ställen. Ty Susanna var ett älskligt barn, mellan 17 och 18 år gammal, väl växt, med det vackraste svarta hår, blåa ögon — kort sagdt (ty hvartill tjenar ett utförligt signalement?) — ungefär sådan, som vackra flickor vid 18 års ålder bruka vara. Lilla tante borde nu visserligen ha kunnat