Lilla Tante. En god halftimmas väg från den lilla staden Waiblingen hade enkefru öfver-rådinnan Rosmarin tillhandlat sig godset Nieder-Fahren, sörmodligen för att göra sin bror till viljes, som var pastor i byn Ober-Fahren. Detta kom herr pastorn väl till pass, ty han var, efter kristliga själaherdars lofliga sed, icke alltför mycket välsignad med jordiska egodelar; hans fru syster deremot ansågs med rätta för en af de rikaste godsegarinnor på tio mils omkrets; hennes aflidne gemål hade efterlemnat en liten ganska nätt förmögenhet. Herr pastorn var fördenskull också, enligt hvad man lätt förstår, en nästan daglig gäst och bordskamrat hos lilla tante Rosmarin, såsom han kallade sin syster. Men det var af gammal kär vana han kallade henne så, emedan han mycket sysselsatte sig med att uppfostra en liten niece, som vi