Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1854, sida 1

gissa, att med ett sådant barn i huset äfven den mest jernsasta husordning förr eller sednare torde blifva bruten; att i huset icke kunde bo någon farligare gäst, än en flicka, som med oskuldsfulla ögon tycktes fråga en hvar, om det icke, utom de alldagliga hushållsangelägenheterna, äfven funnes andra angelägenheter? — Men lilla tante tänkte, i blindt förlitande på sin egen vishet, icke härpå och skulle förr ha trott på en omhvälfning af hela verldsbyggnaden, än på ett afbrott i sina lefnadsvanor och ordningsreglor. Men slutligen måste hon andå tro derpå, såsom läsaren skall sinna af följande berätielse om de utomordentligaste händelser, som någonsin torde hafva passerat, och hvilka derföre förtjena förvaras för tid och efterverld. Brefvet. Det var en varm majdag, då herr pastorn inträdde i rummet med sin vanliga hälsning: god dag, lilla tante: god dag, Susanna. Lilla tante nickade vänligt; Susanna, som satt bredvid henne på soffan och stickade på en hvit strumpa, steg upp, gjorde en kort, förtrolig nigning och sade: votre servante, onkel.