eller spärra dem återtåget; äfven i dag hade Götheborgarne spänt kedjor öfver vår väg, men icke jernlänkar som fordom. Nu hade man öfverstått icke blott tvedrägtens och hatets, utan äfven det ömsesidiga misstroendets tider, då man hos oss icke kunde nämna orden Svensk och ärlig, likalitet som man här i landet kunde nämna Dansk och ärlig tillsammans. På samma kust, der förfäderna möttes för att sköfla och bränna, mörda och hämnas, hade vi både kommit och blifvit emottagna som vänner. Inneväånare i Götheborg! Vi tacke er för den hjertliga vänskap J bevisat oss; ty den gäller äfven det land och det folk, från hvilka vi kommit. Vi tacke Er för Ert gästfria emottagande; ty en sådan gästfrihet tillknyter vänskapen ej mindre hos dem som gifva, än hos dem som mottaga. Vi tacke Eder för det J gjort denna dag så kort för oss, ehuru den i tiden varit så lång; ty den har varat ifrån i morse kl. 5, då J mottogen oss med hurrarop, tills nu, då vi hört midnattstimman slå. Svenska och danska Studenter! Tiden lider och vi måste slita oss lös; till tack och afsked ett dånande Lefve! åt våra vänner i Götheborg! Grosshandlare Sisrander svarade: -Mine Herrar! För den skål, m. Hrr., egnat Gotheborgs välgång, får jag å samhällets vagnar betyga vår tacksamma förbindelse.