omkring 11 d. utkom den 1 Juli 1839 ett kejserligt manifest, som förordnade, at! från d. I Jan. 1840 skulle det oerhörda belopp al dessa i rörelsen cirkulerande sedlar inlösas mot nya sedlar, hvilka efter innehafvarens behag skulle kunna konverteras i silfver till deras ful la värde a 38 d.; likväl skulie för hvar och en af de nya sedlarne tre och en half af de gamla inlemnas, hvarigenom en stor skuldmassa blef liqviderad till 28 proc. af dess belopp. Sedan 1840 har pappersmyntet i Ryssland hållit sig på den bästa fot. De nya sedlarne hafva kommit i omlopp till det fulla belopp, som behofvet påkallade, och deras inlösbarhet är strängt bevarad genom en egen reservsond af myntade penningar i Peter och Paulfästningen. År 1846 besteg sig bullionen i denna fond till 19 mill. E, hvarifrån likväl kort derefter 5 mill. asdrogos och deponerades i England och Frankrike. Sedermera hafva de blifvit använda på annat vis. Huru stort belopp som ännu ligger förvaradt i såstningsvalfven är ännu icke bekant, men sannolikt hafva ytterligare afdrag ägt rum. Icke desto mindre har beloppet allt hittills visat sig tillräckligt för pappermyntets inlösen. Men nu har man fallit på den tanken, att bestrida kostnaderna för ett krig med nya sedelmissioner. Det är emellertid visst, att den närvarande sedelcirkulationen är sullkomligt tillräcklig för aslärsrörelsen, hvilket visar sig tydligen deraf, att hela cirkulationen består af dessa sedlar. Om derföre kejsaren af Ryssland har beslutat att bestrida sina krigskostnader med emission af sedlar, så är det framförallt nödvändigt, att göra dessa sedlar inconvertibla, ty om detta ej göres, så blifva de straxt presenterade till inlösen i silfver och kejsaren borde då så gerna, utan alla omständigheter, kunnat sätta hela den i reservfonden befintliga bullion i omlopp. Men planen går äfven ut derpå, att göra sedlarne inconvertibla och man skulle öka den förutvarande cirkulationen med omkring 60 millioner rubel, till ett värde af omkring 10 mill. E. Naturligtvis skall genast eit sjunkande i deras värde inträda, och rubeln skall snart i st. f. 38 d. gälla blott 30 d. och ännu mindre, allt efter som emissionen ökas. I Ryssland ges ingen hjelp deremot. Med hvarje steg förlorar gäldenären och vin ner borgenären. Mest vinner naturligtvis regeringen och den förlust, som nationen i sin helhet lider kan den betrakta som en krigsskatt. Det är dessutom en sak, som Cnuvaren har att uppgöra med sina egna undersåtare. Hvad utlandet deremot angår, så är förhållandet annorlunda och det erbjuder sig för utlandet ett lätt medel, att rädda sig från förlust. Från det ögonblick Ryssland tar detta steg, måste de utländska köpmännen uppgöra sina aflärer med Rysslands innevånare endast och allenast i ett sitt eget lands myntsort och betinga sig att blifva betalta efter dessa myntsorter på Paris, London eller Hamburg. Då är det likgiltigt huru lågt myntfoten i Ryssland står. Gäldenären måste anskaffa den summa i rubel, som är nödig för att köpa en vexel till det erforderliga beloppet i den stipulerade myntsorten. Göra utlänningar under sådane förhållanden assarer med Ryssland på andra än de angifna vilkoren, så lida de på hvarje myntets fallande i värde som kan inträda un