Den 13 Februari. Den engelska tidningen Economist innehåller en ledande uppsats, rörande den af ryska regeringen beslutade emissionen al 60 mill. rubel i papper, som är af både vizt och in tresse för svenska låsare och särdeles för alla dem, som stå i affärsförbindelser med Ryssland. Denna utväg, att skaffa sig pengar till krigs förande är, yttrar Economist, icke ny i Ryssland, utan praktiserades redan i krigen vid slutet af förra och början af innevarande århundrade; man kan ej heller undra på att en despotisk regering, som på intet vis står un der den offentliga, allmänna meningens kontroll, tillgriper detta beqväma medel, för att skaffa sig pengar. Man frågar sig imellertid: hvilka följderna blifva af ett sådant steg? — Silfverrubelns värde varierar efter vexelkursens ståndpunkt emellan 30 och 40 d. engelskt mynt. I förra tider fabricerades emellertid, till statsutgifternas bestridande, papperspengar i sådana massor, att pappersrubeln småningom efter de på hvarandra följande emissionerna sjönko till 30 d., 28 d, 18 d. och slutligen till 112 d., så att den nu redan i flera år, i st. för att stå vid 38 d., varierat emellan 10. a 114. Naturligtvis voro från början desse forcerade sedelemissioner beledsagade med den förklaring, att sedlarne ej voro inlösbara, utan efter reg:s föregående uttryckliga förfoganden. Innehafvaren hade icke rätt att begära deras inlösen i silfver, ty hade detta varit fallet, så hade sedlarne snart återgått till regeringen, så snart emissionen öfverskred måttan, och då hade ingen förminskning i värdet inträdt. Det oerhörda beloppet af rubelsediar, som före 1840 var i omlopp i Ryssland, var en regeringens skuld, för hvilken ingen ränta betaltes. Det är af intresse att erfara huru regeringen har behandlat denna skuld. Sedan rubelns värde, såsom nyss är nämndt, blifvit reduceradt till