Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1854, sida 2

tor. I spetsen gick Göta Ärtilleriregementets musikkorps, derpå följde sanbararne med nationalflaggorna, dernäst de svenska och danska studenterna, den Götheborgska sestbestyrelsen och de öfrige deltagarne, alla arm i arm; från materialhuset vid hamnen och upp till Frimurahuset var det lif och rörelse på stadens gator. Under blomsterregn från de med damer fullsatta fönstren, uppnådde vi Frimurarelogen, hvars vackra festivitetssal stiftets biskop, den 80:årige Dr. Bruhn, hälsade oss med några få, hjertliga ord och önskade Köpenhamns och Lunds studenter, bildningens och vetenskapens representanter, välkomne till Götha elss gästfria strand samt inbjöd oss till en enkel sexa. Derpå afsjöngs följande sång: Ren länge är förvarad i sagans djupa natt En tid af vikingshärnader i Norden, Och kämpens svärd förrostat, hans arm har blifvit matt; Sen tusen år han funnit lugn i jorden. Nu sjunga hafvets böljor hans lof mot grönklädd strand. Och månans bleka strålar och norrskensslammans brand, De lysa höga vålnader i natten. Ån samma stjernor blicka från nordisk himmel blå Och samma vågor än för stormen gunga; Men stridens gny har tystnat, och svärden icke slå, Och Nordens skalder fridens drapa sjunga. Eröfra vill dess ungdom, likväl, ännu en verld, Men ej i blodig härnad och ej med krigarns svärd; Dess vapen härdas uti ljus och kärlek.