då hen kan ändras vid hvarje riksdag. Tal. ansäg förbuden hvarken nyttiga eller nödvändiga; fann väl att den föreslagna utförseltullen på sparrar var lika med förbud, men förordade den dock på grund af våra skogars vigt. Hr Rooth uppläste ett skriftligt anförande, hvari han uttryckte sin förvåning öfver den kongl. propositionen, sem var i så hög grad stridande emot hela landets så oförtydbart uttalade önskningar. De talrika petitionerna från landets anseddaste affärsmän borde åtminstone förtjenat något afseende: hemställande talaren när på detta sätt vårt land skall komma i åtnjutande af det som gör andra länders lycka. Talaren erinrade hurusom, trots den allmänna röstens fordringar, artikeln väfnader ej finnes i propositionen med ett ord omförmäld och regeringen således ej synes ha velat göra något för undanrödjande af det djupå moraliska förderf, som alstras af den genom förbuden på dessa varor uppmuntrade smugglingen. Hoppades att bevillningsutskottet skulle taga sig saken an oeh föreslå förbudens borttagande. Hr Almgren hade med stor ledsnad åhört det klander som riktats mot det kongl. förslaget. I motsats deremot ansåg talaren det vara sin pligt att erkänna den klokhet och varsamhet, hvarmed regeringen gått till väga. Hela landets bebyggare äro intresserade i industriens bestånd, och det vore derföre klokt att söka tillvägabringa stabilitet, hvilket ar allt hvad man begär. Hr Schwan hade önskat erfara hans äsigt i hvad som rörde den artikel som är föremål för hans egen handtering. Denna punkt var dock för talaren alltför ömtålig att han deri skulle vilja uppgifva någon bestämd siffra, utau öfverlät han dennas fastställande åt den värde talarens rättrådighet, öfvertygad att han ej skall vilja med ett penndrag undertrycka en industri, som öfver ett sekel blomstrat i vårt land. bpåminnande att Frankrike ännu har beståndande 126 införselsförbud, England 26 och Sverige endast 23. trodde han angeläget vara att iakttaga varsamhet, såsom det enda han önskade. Härmed instämde hr Spångberg. Hr Gustafsson påyrkade nedsättning i tullen å lifsmedel och råämnen och ansåg att anledningen hvarföre den svenska industrien vore underlägsen den utländska, ligger i bristen på skolor för industriidkare, Hr Kock förklarade sig anhängare af ett friare handelssystem, dock icke så fritt att alla tullar skola borttagas. Våra fabriker, vår industri och vår husslöjd vore dyrbara perlor, som borde vårdas; men det kunde ej bestridas att förbudet förlamat de näringar, som deraf skulle skyddas, hvaremot andra, som ej åtnjutit detta skydd, uppblomstrat. I Norrköpipg hade ett stort antal fabriker blifvit nedlagda midt under det förbudssystemet slorerat. Talaren hade på sin uppresa till riksdagen besökt nämnde stad oeh med glädje erfarit, att man der var beredd på förbudens barttagande och ersättande med ett lämpligt skydd. Afven prohibitismens djerfvaste kämpe, som ståndet snart får återse inom sig, var af denna tanke ). Endast den lagstridige anser det ganska beqvämt att det finnes höga tullar, ty då går han bakom tullen och förtjenar mer. Icke så den laglydige; ty då varorna draga måttliga tullar kan ban konkurrera. Det är ett bedröfligt faktum att å:delar af de varor som forsäljas i landet äro lurendrejade. Skånes öppna kust skulie erfordra en fullständig militärkordong om det skulle vara möjligt att förekomma smuggleriet; men det låter sig ej göra. Hvarje postdag bringar oss emellertid underrättelser om nya beslag. I den stad tal. representerar hafva på sednaste tiden blifvit verkställda talrika beslag. En utmärkt skieklig man har der för Il:te eller 12:te gängen blifvit tillförordnad till distriktehef och förfarit med stor kraft och energi. Tal. vågade ej hoppas att förhållandet skall blifva detsamma, åtminstone till en början, då der nu kommer en obevandrad och med förhållandena obekant tjensteman. Men det är icke blott den ekonomiska sidan af saken som bör tagas i betraktande utan äfven den moraliska. Huru demoralis rande är ej det hitills följda systemet. Den handlande sitter helt lugn på sitt kontor ) Härmed menas tydligen hr Arnberg. Man har nu erfarit att hr Arnberg bedragit de förhoppningar man hyst om friare och upplystare åsigter i tulltrågan, förhoppningar, som grundat sig på hans ofta uttalade ord, hvilka säkert väsentligt bidragit till att han blef vald till ombud för Norrköping, hvarest opinionen i sednare tider vändt sig till den friare meningen. — ——a—)— —2k04——