De Blinde i Chamonny-dalen. Berättelse af Charles Nodier. örversåttning. (Forts. fr. N:o 29.) En stund förgick, utan att jag vågade ånyo tilltala honom och utan att han syntes vilja fortsätta sin berättelse. Plötsligen förde han handen till sina ögon, liksom för att förjaga en obehaglig syn och vändande sig till mig med ett mildt småleende, återtog han: — Haf medlidande, gode herre, med ett barns svagheter, som ännu icke lärt befalla öfver sitt hjerta. Måhända kommer en dag, då jag får välde deröfver, men jag är ännu så ung ... — Jag fruktar, min vän, sade jag, tryckande hans hand, att detta samtal anstränger er för mycket. Återkalla icke minnen, som störa er själsro. Jag skulle aldrig kunna för