DANMARK. Det har nu någon tid glunkats om en forestående ministerförändring, föranledd, såsom somliga uppsilxa, af en meningsskiljaktighet i afseende på neutralitetssrågan (gamle Örsted förfäktade en anslutning till Ryssland), men enligt andra framkallad af de inre förvecklingarne. Nu senast hafva dessa rykten om en ministerkris upptrådt med starka anspråk på tillförlitlighet och, får man tro enskilta underrättelser, så har till de politiska orsakerna till en förändring af kabinettet äfven kommit en helt enskild anledning, som torde göra slag i saken. Ministrarne skola nemligen med mycken envishet motsätta sig kungens önskan att i högre stånd upphöja en viss person, som står honyvm mycket nära. För Danmarks inre utveckling vore det verkligen önskligt, om, anledningen må nu vara hvilken som helst, den nuvarande reaktionära ministeren finge stryka på foten och lemnade rum för män, som kunde insifva nationen förtroende till sin regering, och, i stället för att såsom de nuvarande ministrarne planmässigt undergräfva landets fria institutioner, sökte att i samråd och samverkan med