ga, hvarsöre vi inskränka oss till ett enkelt meddelande af hvad man, bland de många kringlöpande berättelserna, synes kunna antaga som tillförlitligt. Ännu tydligare uttrycker sig Sv. Tidningen för Måndagen. Det heter der: Den underrättelse, som vi ansett oss hafva skäl att tro vara tillförlitlig, att Ryssland hyser betänkligheter vid att erkänna Sveriges och Norges neutralitetsförklaring, har icke annat kunnat än ädraga sig den största uppmärksamhet. Då vi icke med någon visshet känna förhållandet, och alldeles icke i hvilka delar neutralitetsförklaringen kan hafva mött motstånd, samt då ämnet troligen i detta ögonblick är föremål för diplomatiska förhandU.ngar, så är klart att en tidning, som icke genom spridande af irriga föreställningar hvarken vill förnärma sanningen, eller bereda det obehag, som kan uppkomma genom offentlig behandling af så ömtåliga frågor i ömtåliga ögonblick, måste väga de ord, han utsänder. Men då vi i en så vigtig fråga icke kunna underlåta att nämna något, vilje vi endast yttra hvad som ganska säkert är uttryck af osvertygelsen hos hvarje tänkande man i vårt land, och som derjemte har kraften af att vara uppburet af det allmänneliga, om ock omedvetna svensåa föreställningssättet, af den varma känsla, som är upplysta tänkesältets basta stöd. Efter ett här alldeles onödigt hugg mot en och annan vinskränkt tiuninssredaktion--, som misstrott vår regerings politik i denna sråga, och ett om äfven rättvist, dock likaledes onödigt hugg mot Åden vanvettets tid, då partierna sutto vid landets styre, med en namnstämpel till konung! ), och en erinran om de förenade rikenas vidd och betydelse, fortfar Sv. Tidningen: En neutralitets-förklaring är icke blott ett ord, hemtadt ur gamla fördrag eller nya statslärares skrifter, och kan derföre icke heller endast med ord stödjas och upprätthållas. Men bakom sin regerings ord står här ett folk, stå tvenne folk. Det bör icke, det kan icke öfverensstämma med väl insedd fördel hos någon af de två mästiga Stater, Som hota att sammanstöta, att, forsmående en oberoende stats vänskap, löranleda denna att soka förbindelser åt motsatt sida, dit han kallas af omtankan om egna fördelar, af vården om egen ära, en dit han skulle följas af en hänförd nationalstämning och af Europas bifall. Vi upprepa att vi, i saknad af annan kännedom än hvad vi omförmält, blott yttra hvad som hvarje sosterländskt sinnad man, från Ystad till Kengis, från Lindesnxes till Wardöchuus, tänker i denna fråga, och I vi kunna tillägga, hvad som klappar i hans hjerta! Det ar obestridligt, att Skandinaviens neutralitet är vid ett stundande krig mera gynnande för England och Frankrike, som icke ega några hamnar i Östersjön, än den är för Ryssland; men orsaken härtill är vart seografiska läge; vi ligga der naturen har lagt oss, och vi rå icke för, om vi för Ryssland ligga illa till. Vi rå icke för, att, da vi lemna samma fördel åt båda, den ena har deraf mera gagn än den andra. Denna enkla betraktelse synes icke kunna undgå den mägtige herrskare, som sjelf är för stor för att icke tänka stort om detta lilla, men i verlden kända folk, hvilket blott tvenne år efter sedan Finland slets ur vär moderliga lamn, blef med biödande hjerta Rysslands bundsförvandt, emedan Rysslands sak då var Europas, var de sig befriande folkens, från Wolga och Tajo. Men ännu i dag, såsom för fyratio år sedan, är Europas sak frihetens, det nationela oberoendets, och Sverige skall icke svika den, vi äro derom förvissade; och den hogsinnade Alexanders broder skall icke mot Sverige väldöra den, vi hoppas det.