Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1854, sida 2

Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof. Bland de många onera, som tungt trycka vårt lands skattdrat gande allmoge, intager Skjutsningsbestäret ett vigtigt rum. Likasom hela den gamla tidens beskattning, är detta besvär betungande icke blott i och för sig, utan kanske ännu mer genom den ojemnhet hvarmed det drabbar olika orter och olika hemman. Denna ojemnhet går så långt, att t. ex. inom Skaraborgs län hemmanens bidrag till entreprenad-skjutsen omvexlar med 30 sk. 8 rst. och 36 riksdaler bko per hemman. Vissa hemman äro t. o. m. alldeles fria allt skjutningsbesvär, till följd af deras läge. Jemte uppgilvande af dessa förhållanden har Statsrådet Sandsirömer väckt en motion, att skjutsningsbesväret skulle öfver hela landet, som det sker i Jemtland, jemt fördelas på hela länet, d. v. s. att genom allmän författning skulle stadgas: att vid rättigheten till skjutsningens upplåtande på entreprenad, sedan de för hvarje län nu gällande kontrakter upphört, skall fästas det vilkor, att afgifterna vid alla de 4 gåstgifverier inom hvarje lån, der sådan framgent kommer att essa rum, böra sammanlåggas och, efter hemmantalet, lika fördelas å samllige skjutsskyldige hemman inom lånet, med undantag endast af dem, som äro anslagne till gästgifvaregårdar, der skjutsen af skjutslagen sjelsva, enligt aldre föreskrister och således utan den med en entreprenad sörenade förhöjning i skjutslegan, utgöres. Hr Sandströmer föreslår vidare: att de sälunda belöpande afgifterna, emot någon lämplig, mindre provision debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna samt, efter behörig fördelning, till vederbörande utbetalas; samt att det må ankomma på de skjutsskyldige sjelfva att, på det sätt, som K. M:t i nåder kan pröfva lämpligt bestämma, genom fullmäktige, som af ombud utvalde vid sockenstämmor tingslagsvis utses, till bevakande af sin derunder beroende rätt och bästa, deltaga uti åtgärderna för entreprenadernas ombesörjande; dock utan att den konungens befallningshafvandes tillkommande prösningsrätt i dylika frågor derigenom förringas. Skulle det emellertid icke anses lämpligt att en så beskassad allmän föreskrist meddelades, föreslår hr S., att det åtminstone måtte tillåtas de skjutsningsskyldige, att länsvis om en dylik reglering af skjutningsbesväret besluta, samt att fördenskull, då fråga derom uppstår, asgörandet må öfverlemnas antingen åt lansnämnd, derest sådan skulle blifva organiserad, eller annars åt fullmäktige, tingslagsvis utsedde genom vid allmänna sockenstämmor valde ombud, och hvilka fullmäktige inför konungens befallningshafvande sammanträda. Beslutet borde då blifva beroende af de flesta rösterna, men frågan förfalla, om resultatet blesve lika på hvardera sidan. Medgifvandet af en dylik pröfningsrätt synes så mycket mindre böra föranleda någon betänklighet, som det berodde af de skjutslag, hvilka icke ville deltaga uti en sådan reglering, som dermed åsyftas, att derifrån blifva fritagne genom att afstå ifrån entreprenads begagnande och på förr vanligt sätt besörja skjutsningen. Denna motion är i hög grad behjertansvärd, och vi se i den ifrågavarande angel: lägenheten ett vigtigt föremål för en lånsnåmnds och en lånsstämmas öfverläggningar och beslut. Skulle dock ej en sådan länsstämma kunna sammankallas, utan något beslut från statsmakternas sida?