den påkallad. En ganska vigtig sak vid sråga om bevillning har dock hr v. Kock förbisett, nemligen bevillning på arf eller esterlemnad förmögenhet, dervid just en progressiv beskattning, för hvilken hr v. Kock eljest synes ha stor förskräckelse, skulle vara både billig, rättvis, föga betungande och ganska inkomstgifvande. Det är högst besynnerligt, att man så lange uraktlåtit en sådan billig beskattning, under det man pålagt skatter på produktion och konsumtion, som äro högst betungande och fördersliga. En reform härutinnan utgör en af den närvarande tidens vigtigaste fordringar, men olyckligtvis möta oss, inom vårt samhällsförhållanden, samma djupa behof af genomgripande reformer i alla rigtningar, så att man ej vet hvilket skall anses störst. Ännu olyckligare är det under allt detta, att vi hafva en regering, som är känslolös för alla dessa djupa behof och hvars statsmannavishet ej har högre vyer än att konservera alJa de gamla missförhållandena; samt en representation, så sammansatt, att det helas välfärd måste åsidosättas för partikular-intressena, med all deras sjelfviskhet och kortsynthet. Under sådana förhållanden äro i sanning utsigterna mörka för äfven sådana reformers genomförande, hvilkas nytta och nödvändighet åro alldeles obestridliga. Man måste ha godt tålamod, ellor rättare sagdt, gsnska liten värma för det som kan landa till menniskornas och saderneslandets välfärd, för att icke ömsom sucka, ömsom harmas öfver detta tillstånd. Olyckligt är blott, att man ser huru äfven de varmaste fosterlandsvänner tröttna upp och draga sig, i hopplös förtvislan, utur striden för framåtgåendet, der de finna alla sina ansträngningar fåfånga. Vi böra dock hoppas, att nya krafter skola uppstå, för att trada in i de bortgångnes ställe; i annat fall skola de 50 år, som vi nu anses vara efter det öfriga civiliserade Europa, småningom blifva 100 år, under det att vi, med våra stora tillgångar och rikt utrustade folkkraft, skulle kunna stå snart nog i jembredd med de flesta andra nationer. Det är förfärligt att ett lands välfärd skall så mycket bero på en god eller dålig styrelse.