producenter och konsumenter, så är ock handelsintres set ej annat än det, hvaruti samtlige producenters oc konsumenters intressen gemensamt öfverensstämma. Fö bud och höga tullafgifter äro lika litet öfverensstäm mande med industriens som med handelns rätt för stådda väl. Att tillverka för godt köp, och en skynd sam, säker afsättning, deruti sammanfattas alla indu striidkarens intressen såsom sådan, och ingenting i mera stridande deremot iän monopolii-priser och in skränkt, osäker afsättning, hvilken sednare alltid ut: de förra blifver en följd. Om höga tuller. fastän al lenast föranledande lagöfverträdelser och en vidsträck oloflig varuinförsel, någon gång varit af en eller anna industriidkare önskade och förordade, så hafva doc andra fabrikanter och såsom vi hoppas, flertalet me rigtig insigt förstått det ingen farligare gåfva kan skun kas åt inhemska konstfliten; och hufvudstadens fabriks societeters representant vid 1829 års Riksdag, som ti Borgarståndets protokoll den 30 Juni samma år på de mest bestämda sätt förklarade sig emot öfverdrifn skyddstullar och formligen uttalade den önskan, at derest ett liberalt tullsystem skulle införas, högre tul lar i allmänhet än 15 proc. af värdet icke måtte stad gas, förstod och behjertade sannerligen industriens in tressen bättre än de, som blind ropat på skydd,, oc korttänkt trott införselafgifter vara desto fördelaktigar till ju större höjd de kunna uppdrifvas. Måttliga tull afgifter äro ock enda tillförlitliga utvägen att ern stabilitet i tull-lagstiftningen, så vigtig för handelr men ändå mer angelägen för trygghet i industriella fö retag och säkerhet uti fabriksanläggningar, för hvilk icke veckor eller månader, såsom i en handelsspeku lation, utan åratal och någongång tiotal år äro erfor. derlige för att gifva det använda kapitalet tillbaka Förgäfves skulle man ock, genom nya former för tull frågors behandling eller försvårade vilkor för dera afgörande, tro sig kunna tillkonstla yttre garantier fö öfverdrifna afgifters långvariga bestånd. Alla dylik: medel, dem vi någongång hört sättas i fråga, äro en dast bräckliga egennyttans värn, vanmäktiga att emotstå ett rättvist allmännare missnöje. Måttliga afgifte deremot, som hafva billighetekänslans och allmänn: meningens sanction, som icke såra något rättmätigt in tresse, utan tvertom bilda emellan alla intressen et verkligt fredslut — så beskaffade afgifter behöfva ing: konstlade garantier emot ändringsbegäret, de medför inom sig sjelfva en osviklig borgen för varaktighet stadga och bestånd. Petitionen är undertecknad af: Abr. Hazelius. Wilh. Ullberg. F. A. Bredenberg. 7 G. Medberg. II. Suchsdorsf. (. J. Ström. John Let man. J. C. Beckman. Bern. A. Reslig. J. W. Lofgren. F. L. Ahlbom. C. E. Victorin. A. Anstrin. J. F Jarette. Aug. Falk. E. l. T. Olbers. (. le. Tillberg Å. Daklerus. C. J. Berg. C. A. Bijer ljelm. A. Lychens C. J. Lindström. C. A. IVibell. V. Kihlman. C. E Lennmark. A. Söderholm. C. E. Forsberg. A. Thun: borg. P. J. Guldstrand. O. Tribhler. Å. L. Groll C. J. Schenling. E. Kock. G. Wennerström. Hdr. Dah lerus. Edm. Marelius. Rob. Tribbler. V. Thalin. Geor. Nilsson. C. A. Kahl. FE. Fromm. L. (i. Uuge. J Sörman. I. It. M. Grip. C. A. Berg. J. V. Boberg C. E. Blomberg. Joh. Gottfr. Waldmo. m. m Djurström Jonas Lindroth. A. J. Backlin. Gustaf Rahm. P. A Jacobsson. A. Almqvist. J. Ullman. PF. A. Lundberg P. A. Sjöberg jr. C. Arehn. Theod. Aman. F. Grönlund. L. J. Zanoni. C. Thalin. S. T. Littke. C Jacobsson. (I Stockholm) Lindqvist Kuhr. Henr. Ahlberg. H. J. Heyman. Aug Abrahamsson. J. A. Barack. Ph. S. Hertz. N. S Kohbs Söner. L. Lichtenberg. S. J. Ileyman. Ulagström q Hallyren. E. Båäje. L. F. Janssen Comp C. 0. Lindhult. Holmstedt Bolje. J. O. Wollfart H. W. Adler å Odeen. Sam. Warburg. F. W. Hasselblad Å Comp. S. J. Thelin. Ullgren Hoter. Blilberg q Stridsbery. Salomon q IVIilliamsson. Julius Josephson q Lamm. Alfred J. Kihlström. L. Haglund s:r L. Haglund j:r. Wettergren q Söderström. (I Götheborg)