Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1854, sida 2

dem till Blasi, sade hon: — Jag kan icke gå och ha något inom mig länge; jag vill derföre säga dig, att jag icke är ond på dig för det du talade så hårda ord till mig, då vi tröskade tillsammans på logen. — Det vet jag nog; men du skall också icke bry dig om det. Du måste tänka dig före en smula mer, ty du har ett alltför lätt lynne; du rår icke sjelf derför och du är van vid... D iÄvZvid sådana förebråelser är jag icke van. Jag vill icke neka, att jag måhända gör mig alltför få bekymmer, men du öfverdrifver också och du ser ju nu sjelf att det icke är så farligt. Jag vill gerna lära af dig, men tro mig, du kan också beholva lära åtskilligt af mig. — Gif mig en kärfve till, den får godt rum på vagnen, slutade Bläsi samtalet och sreden var sluten. Han var uppriktig nog att gifva henne rätt, och det var honom en gladje att kunna göra så. (Forts.)