Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1854, sida 2

haglet i det lägre liggande landet och det ösande regnet, som ofta öfvergick till störtregn, ville icke upphöra. Man hade ännu en mängd säd liggande ute och var bekymrad för att få den under tak. Gottfred gick brummande omkring och tillochmed Bläsi var bedröfvad; Erdmuth sökte uppmuntra honom med skämt, men han förebrådde henne detta, och det gick henne nära till hjertat, då han sade: Man skulle kunna tro att du icke visste, hur ondt det kan göra en att se sin egendom gå förlorade midt framför ens ögon. Trodde Bläsi att hon icke var hushållsaktig och skulle hon alltid få lida deraf, att det gått illa för hennes far? Detta ville hon icke underkasta sig, då ville hon heidre åter ta farväl af alltsammans. Intet är så skönt som en sommarmorgon efter flera dagars ihållande regn; en lätt och varm ånga uppstiger då från den rikligt vattnade jorden, bergen, som länge varit undandolde, framträda nu i en blåaktig skiftning, fåglarne sjunga och jubla, solen lyser med förnyad kraft och menniskan andas åter friare. Alla bekymmer voro glömda, man tog åter ihop med det muntra och kraftiga arbetet och det visade sig snart att all fruktan varit utan skäl. Då Erdmuth en gång band sina kärfvar