Gertrud genom byn. Denna kände alla menniskor och hade hvarje ögonblick något att prata med en förbigående; under allt detta stod Erdmuth tyst och ensam och det skar henne i hjertat hvar gång hon hörde sägas, att hon var Gertruds dotter. Förnekade hon då sin mor? Hon förekom sig sjelf beständigt som en tjuf, hon gaf blott korta svar och vågade endast kasta förstulna blickar på de platser, der hon lekt som barn. Blasi hade pålagt henne ett tungt kors, men hon litade på honom och föresatte sig att troget bida. Vid sina föräldrars hus stod hon länge bredvid Bläsis syster och kunde knappt afhålla sig från att kalla henne du. Var icke hela denna maskerad onödig och grym? men Bläsi skulle se, att hon lydde honom obetingadt. De unga gossarne och flickorna tågade sjungande genom byn och för första gången sedan flera år tillbaka fanns Bläsi ibland dem, hvaröfver hans syster jublade af glädje. Erdmuth suckade tyst och ständigt återkom den frågan, hvarföre hon ensam skulle ha en så tung lott. — Påföljande dagen skulle skörden taga sin början och alla skyndade tidigt i säng, ty man skulle andra morgonen vara uppe med solen. — Man borde egentligen icke älska någon menniska, sade Erdmuth till Gertrud då de gingo till sängs, då man ser huru de lefva