Styckegods. vid en representation, som en allmänt bekant trollkarl gaf på theatern i den moderna magien, begaf en af åskådarne sig till restaurationen för att dricka ett glas punsch. Vid det han stack fingrarne i vestfickan för att upptaga en der för ändamålet förvarad silfvertolfskilling, fann ban till sin förvåning en half specieriksdaler, och särdeles nöjd öfver fyndet, lät han genast servera sig och några vänner med en hel butelj punsch. Återkommen i theatersalongen hör han trollkarlen saga: den halfva specien, som sörsvann ur denna börs, återsinnes i herrens derborta vestsickak. Nej pass! svarade dnnne helt lugn. Huru min herre? frågade Magikern helt förvånad. var så god och undersök dock! — Nej ba:s! säger jag, blef svaret. Der låg visserligen fö: en stund sedan en två-riksdaler i silfver; men sedan herrn var så artig att bjuda mig och några bekanta på en flaska punsch, har jag inte mer än 24 sk. qvar. Ett allmänt skratt uppstod. Man ropade bravo och da capo! Tusenkonstnären höll god min och skratta. de med. 4melkdot. Vid ett husförhör förehöll pastorr den församlade allmogen den dåliga uppfostran, de gåfvo sina barn. Pekande på en åtta-ärs pojke, sade han: Åjag är säker på att den der gossen inte en gång känner alfabetet. Han visade åt pojken ett a i kate: kesen, frågande huru denna bokstaf hette. Ja, de vet jag inte, genmälde den tillfrågade, men den ä s—n så lik spader äss.