ning, mark, gar Jemt upp uti alla nu brukliga silfvermynt och bankosedlar. 4. O. Wallenberg. — inrikes Nyheter. Götheborg. I bekhandeln har utkommit ett litet arbete, på hvilket vi utbedje oss få fästa såväl invigdes som oinvigdes uppmärksamhet. Det har till titel: Två tal i Sållakapet P. B. Barbaradagarne 1852 och 1853, af Herman Bjursten. Talen, som äro på rimmad vers, hafva af nämnde sällskaps loge i Stockholm blifvit prisbelönte och äro försedde med en nätt skrifven tillegnan till sällskapets stormästare, presidenten Westerstrand. Det sörsta talet kallas Barbaras uppfostran och skildrar i en an allvarlig, än lekande stil denna mystiska gudomlighets födelse, äfvensom hennes verksamhet för och inflytande på det brödralag, som egnar henne sin dyrkan. Det andra talet, som bar till rubrik ÅLucidors dröm, skulle vi dock vara frestade att gifva företrädet. Versslaget synes oss bättre valdt och det hela mera ledigt än i det förstnämnda talet. Den grundtanke, som genomgår drömmen är vacker och måste anslå hvarje älskare af den nordiska sången. Vid genomläsandet af detta lilla skaldestycke (vi tro oss härvidlag kunna begagna detta ord) hafva vi mer än en gång tänkt på Tegnrs sköna uttryck: en sorg i rosenrödt. Vi rekommendera således med godt samvete det ifrågavarande lilla häftet, hvarå priset är endast 16 skillingar banko. Vår landsmaninna, mille Lindegren, som i tvenne år studerat i Paris under ledning af Cogniet och Tissi, har nyligen uti Disseldorff haft tvenne af sina taflor utställda, hvilka derstådes gjort mycket uppseende och i hög grad vunnit dervarande konstnärers och kännares bifall. Den ena taflan föreställer en gammal man, som stödjer sig på sin staf och med sorgsen uppsyn stirrar framför sig. Bredvid honom sitter en halfvuxen flicka och bakom denna en liten gosse. Figurerna jemte alla detaljer samt valet af färger beskrifvas såsom mästerligt lyckade och man betvislar att i Dässeldorff finnes något annat konstverk, som kan täfla med detta mille L:s arbete. — Den andra taflan föreställer en mor med sitt späda barn i famnen. Afven denna tafla är serdeles lyckad och förträffligt utförd. Galleriet i D. ville gerna inköpa båda, men saknade för tillsallet tillgångar. Priset är 100 Fredriksdorer sör hvardera af de båda taslorna. — M:lle L., Som från Dässeldorff afrest till Mänchen, skulle der sammanträffa med professor Qvarnström, i hvars sällskap hon frampå våren ämnar begilva sig till Rom. — Stockholmstidningarne bringa underrättelse om tvenne i det allmänna kände persones dödsfall. Den ena är t. f. intendenten vid Stockholms allmänna barnhus, Theodor Sandström, 44 år gammal. Den andre är riksdagsmannen från Norrbotten Johan Jacob Rutberg. Hr Sandströms första offentliga uppträdande var såsom utgifvare af tidningarne Stockholmsbladet och Dagen, under den tid då oppositionen mot Carl Johans regering hade nått sin höjd. Efter att sedermera under flera år hafva varit skiljd från publiciteten, emottog hr S. det svåra uppdraget, att såsom intendent för Stockholms barnhus söka ordna och förbättra det onda, som en mångårig, eländig styrelse vållat denna barmhertighets-inrättning, hvilken endast genom rikets ständers mellankomst räddades från total upplösning. Den aflidne har med nit och skicklighet fullgjort detta svåra uppdrag och skulle, om han fått lefva, säkert inom ej lång tid bragt barnhuset i fullt ordnad och tryggad ställning. Såsom menniska och familjefader skall Theodor Sandström saknas af alla, som kände honom, för ett varmt hjerta, ett någon gång uppbrusande, men alltid i grunden hederligt och för allt godt brinnande, ridderligt sinnelag, samt för ett klart och redigt förstånd. J. J. Rutberg har under alla riksdagar efter 1815 varit ledamot af bondeståndet, hvars senior han nu var. Uppträdande i början afsin riksdagsmannabana uti mycket frisinnad anda, slöt han sig sedermera alltmer till det motsatta partiet, hvadan också hans inflytande i ståndet på sednare tider var temligen obetydligt. Utgifvaren af Friskytten har blifvit frikånd af juryn i det mot honom anställda tryckfrihets