Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1854, sida 2

la sig, alldenstund han ernade utvandra till Amerika; det tillades tillika, att ingen kunde vänta utbekommandet af sin fordran, då Cyprian utvandrade på sin äldsta dotters bekostnad. Medan Gottfred inne i rummet läste detta, hade Gertrud gått ned i stallet till Bläsi, för att bringa honom den sista afskedshälsningen från Erdmuth: hon hade med fadren i förväg afrest till en sjöhamn och den öfriga familjen skuile först efter den i lagen föreskrifna tiden följa efter. Gertrud berättade nu mycket om huru svårt det fallit sig för Erdmuth att taga afsked och likväl kunde hon, som eljest alltid varit Erdmuths förtrogna, icke förklara hvad det egentligen var, som förmått henne att utvandra. Gertrud stod nu äfven ensam i verlden och hon bad derför att få blifva hos Gottfred, men denne ville icke vidare se någon, som påminte honom om Erdmuth. Gertrud gick då till sin dotter i Lichtenhardt, men hon hade aldrig föreställt sig att åter nödgas vända tillbaka till denna plats, som var så fattig och låg så afsöndrad, att man ordentligen blygdes för att tillstå att man var född der. (Forts)